Krönika: Sömn är också arbete

Vad skulle hända om vi tog en tupplur varje dag på jobbet? Suntliv.nu:s Michael Nyhaga har ett blygsamt förslag.

Det låg en papperslapp på mitt skrivbord på morgonen. ”Ändra Saras namn” stod det på den, med märkligt spretiga bokstäver. Jag höll på att skriva en bok och hade vaknat vid tretiden, kravlat mig upp ur sängen med en enda mission: att skriva ned att jag måste ändra på en av huvudpersonernas namn. Jag vågade inte tända lampan för då skulle jag väcka hon som jag delar liv och sovrum med.

Därav de ostyriga, darriga, bokstäverna.

Jag flöt snart sömndrucken tillbaka till sängen och den välgörande sömnen. En idé hade väckt mig, men uppdraget var utfört.

Jag minns att jag var lättad när jag nästa morgon kunde läsa vad som stod på lappen. Om uppmaningen hade varit oläslig, så skulle den ha varit borta för alltid.

Kan öka produktiviteten

Ny forskning visar att sömn mycket väl kan vara arbetstid – åtminstone för den som jobbar mer med knoppen än kroppen. Forskare vid Israel Deaconess Medical Centre i Massachusetts har låtit försökspersoner göra ett labyrinttest efter att ha delats in i tre grupper: de som inte fick sova alls innan testet, de som fick sova men väcktes med jämna mellanrum så att de inte fick drömsömn och de som fick sova som de ville. Personerna som drömde om uppgiften klarade den allra bäst.

Man behöver inte vara matematiker för att räkna ut vad det kan betyda i termer av produktivitet och lönsamhet för organisationer och företag.

Ingegerd Carlsson är professor i personlighets- och socialpsykologi vid Lunds universitet. Hon hävdar att vi får de mest kreativa idéerna när vi dagdrömmer eller sover på natten. Och det har hon haft nytta av i sin egen forskning.

– Jag har vaknat i sömnen flera gånger och kommit på en lösning och tänkt att så ska jag göra, säger hon till Dagens Nyheter.

Får man lyxsnarka?

På min nuvarande arbetsplats finns en säng i vilorummet. Jag har provat att smyga in där på lunchrasten – precis när paltkoman slagit till – och sätta upp upptaget-skylten på dörren. Sedan hämningslöst nannande i cirka tio minuter.

Experimentet hade så välgörande inverkan att jag funderade på om jag skulle låta det bli en daglig vana. Men om nu någon med låt oss säga migrän inte skulle kunna använda rummet för att jag låg och lyxsnarkade därinne? Och vad skulle jag säga till kollegor när de undrade vart jag tog vägen på lunchrasterna? Att jag föredrog att sova framför att umgås med dem?

Sovaren har det inte lätt. Rökpaus går an, lunchshopping går an, sitta i solen går an… men sova?

Tänk dig följande framtidsvision. Det är torsdag eftermiddag och projektmöte. Det sjätte den här månaden och månaden har precis börjat. Lite håglöst revirpinkande runt bordet, lite blaséartade idéer, inget storslaget, inget som lyfter. Plötsligt säger chefen att det nog är dags:

Jag föreslår att vi återsamlas igen om en halvtimme!

Medarbetarna får något såsigt i blicken, sätter telefonerna på ljudlöst och drar sig tillbaka till sina arbetsplatser. Var och en fäller ned den personliga kontorssängen från väggen bredvid skrivbordet, lägger sig på den mjuka madrassen och blundar. Tjugo minuter senare börjar de sträcka på sig, sätta sig upp och sakta återvända till mötesrummet. Man gnuggar sig i ögonen, och kanske även händerna… tills någon säger: Nu kör vi!

Bättre än kaffet

Vad tror du skulle hända? Jag tror att den vilostunden skulle vara väl investerade pengar.

Se på barnen, dessa små människor som ännu inte glömt bort väsentligheterna, se hur de sover överallt: lutade mot en stol på golvet, liggande i barnvagnen med ett ben utanför, med pannan mot matbordet bredvid tallriken…

Jag hörde en gång en sömnforskare säga att det bara finns två saker som hjälper mot trötthet: att sova eller dricka kaffe. I arbetslivet har vi, tyvärr, kommit att förlita oss alldeles för mycket på kaffet. Tyvärr, måste jag skriva, eftersom aktuell forskning visar att kaffe till skillnad från sömn snarare begränsar arbetsförmågan.