Kläder som väcker starka känslor
Publicerat:20 november 2009
Författare:Louise Hertzberg
Människor får inte bli diskriminerande på grund av sin religion eller annan trosuppfattning. Det ska Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna bevaka. De här frågorna väcker väldigt starka känslor.
– Vi får passa oss så att vi inte blir sekulära fundamentalister i Sverige.
På ett seminarium på AFA Försäkring i Stockholm berättar Katri Linna om sitt arbete, om bakgrund och aktuella frågor. Precis som i så många andra sammanhang är det frågor om kvinnor som skyler sig som väcker störst intresse hos publiken. Just nu ligger ett ärende hos DO som rör en kvinna som använder niqab, en slöja som döljer ansiktet förutom ögonen. Frågan är om kvinnan ska ha rätt att gå barnskötarutbildning.
– Men hon kommer ju inte att få något jobb om hon går klädd så där, säger en i publiken.
Katri Linna svarar att det inte är det som man nu ska bedöma, utan om hon kan tillgodogöra sig utbildningen.
– Om det skulle vara så att det inte går att ordna så får hon praktik. Då kan det vara ett skäl att hon inte skulle kunna gå utbildningen, säger Katri Linna.
Vad är skäligt?
Det här ärendet är ännu inte avgjort, och Katri Linna ger ingen förhandsinformation. Däremot är hon tydlig med vad som kommer att vägleda beslutsfattandet. Frågan är vad som är skäligt att begära av skolan för att den här studenten ska få samma möjlighet till utbildning som alla andra. Det är så lagarna är utformade.
Katri Linna tar som exempel ett annat klädesplagg som har väckt anstöt: turban. För 25 år sedan fick en spårvagnsförare i Göteborg inte bära turban. Sedan blev det accepterat. Det var för att det gick att visa att man kan ha turban utan att det påverkar arbetet på ett negativt sätt.
– Men om en gruvarbetare vill ha turban blir det en annan sak. Då är det en säkerhetsfråga, eftersom den som har turban inte kan bära hjälm. Det är så här som avvägningarna måste göras. Arbetsgivaren har en skyldighet att förebygga så att personen kan utöva sin religion, men det finns också en gräns för vad som är skäligt att arbetsgivaren ska göra.
För Katri Linna är det alltså till stor del en praktisk fråga. Inom vården har det funnits ett motstånd mot att anställda bär sjal, men det har nu blivit accepterat.
Man har anpassat personalens arbetskläder så att det också finns alternativ som passar kvinnor som vill gå i sjal och inte ha kort bussarong.
Precis på samma sätt som DO Katri Linna resonerat i vården, resonerar hon när det gäller kvinnan i niqab som vill bli barnskötare. Går det att lösa så att någon kan ha sin niqab så ska man göra det.
– En del tycker ju att det här är kvinnoförtryck och att det ska förbjudas därför. Så ser inte jag det. Det handlar istället om att underlätta för de här kvinnorna att finnas på arbetsmarknaden.
Inte förtryck
Hon menar också att om man vill påverka de här kvinnorna så är möjligheterna mycket större att om de får finnas på arbetsmarknaden, än om de blir isolerade i hemmet.
En i publiken undrar om det inte är extra svårt att bevaka just frågor om religion och trosuppfattning. Det handlar ju bara om människors uppfattningar, som dessutom kan ändras.
Katri Linna menar att vi i Sverige kan ha svårt att se vilken viktig roll religion spelar i människors liv.
– Det finns ändå en och en halv miljon aktiva troende i Sverige, säger Katri Linna.