Etikrond om svårt vårdbeslut underlättar återhämtningen

Moralisk stress på jobbet uppstår när du vet vad du skulle vilja göra för att handla rätt, men inte får göra det.   Men vad som är rätt och fel är inte alls lätt att avgöra, när vården blir allt mer avancerad. Rent tekniskt och medicinskt går det att göra mer än tidigare för att hålla en mycket sjuk människa vid liv – men är det människovärdigt? Marie Focani beskriver hur det blir allt viktigare att prioritera och välja mellan vad man kan göra och vad man bör göra inom intensivvården av hjärtsjuka. Ofta skiljer sig uppfattningarna mellan å ena sidan läkarna, som fattar besluten, och å andra sidan sjuksköterskor och undersköterskor, som arbetar mest i direkt kontakt med patienterna.

Patientadvokat och helikopterseende

Varannan månad träffas ett tjugotal anställda för att under en eftermiddagstimme diskutera ett svårt fall. Oftast är det valt av ledningen. Meningen är inte att alla ska komma överens eller att man ska fatta beslut. Men att alla får säga sitt och alla tar del av de andras tankar och reflektioner kring de vanskliga valen.

- Oftast är det ett fall med en väldigt svårt sjuk person som vi diskuterar hos oss.  Var det rätt att göra den här återupplivningen? Hur gör man med en patient som inte vaken och bara kan överleva om man förser honom med en mekanisk hjärtpump?  Vem bestämmer? 

Inom hjärtkirurgin utvecklas hela tiden metoder som provas i verkligheten. Men många gånger frågar sig sjuksköterskor och undersköterskor vad som är meningen med att fortsätta en behandling av en mycket svårt sjuk och kanske också gammal människa. De kan se sig som patientens försvarsadvokat.  Å andra sidan kan det vara att de som jobbar nära patienten inte alltid ser sammanhanget. De har inte helheten klar för sig. Diskussionerna i etikronderna kan bidra till att fler får en större förståelse och allmänbildning, ett helikopterperspektiv, enligt Marie Focani.

- När vården fungerar väl, med tydliga mål och vårdplanering, uppstår mindre frustration och funderingar.  Men behovet av etikronder är alltid stort, för människor i vården kommer alltid att fundera över de avgörande beslut som vi fattar.  Och allmänt sett reflekterar vi alldeles för lite i vården och det är svårt att bli bättre om vi inte tänker över det vi gör.  Etikronden blir ett tillfälle att stanna upp och på neutral mark säga vad man tycker.

Friare med utomstående samtalsledare

Den utomstående som leder samtalen har oftast varit vårdetikforskaren Mats Hansson, centrum för biomedicinsk etik i Uppsala. Marie Focani anser att det krävs någon kunnig och utomstående för att verkligen få bra resultat av en etikrond:

- En samtalsledare som är etiker kan både undervisa och lyfta fram alla i gruppen: ”Nu ser jag att du tänker på någonting”. Det är ju ingen vits om det bara är två som pratar. Allas tankar är viktiga och det finns inte något tydligt rätt eller fel, säger hon. En bra samtalsledare har också en förmåga att sammanfatta det som kommit fram. Vi har prövat att ha etikronder på egen hand en termin, därför att Mats Hansson inte hade tid för oss, men vi ser tydligt att ronderna då ger mycket mindre. 

Är det någon på arbetsplatsen som leder, faller man lätt in i gamla mönster utifrån de olika yrkesrollerna och statusnivåerna.  Det blir inte lika enkelt för många att tala fritt. De har också prövat att ta in samtalsledare från sjukhuskyrkan. Men det har då blivit annorlunda samtal, med mindre inslag av att få fram allas reflektioner i ett samtal över yrkesgränserna. En präst är mer van vid att ge tröst och råd, vilket också kan behövas ibland, men det är inte det som man är ute efter vid en etisk rond.

Bättre återhämtning i fikarum och efter jobbet

Marie Focani menar att etikronderna påverkar arbetsmiljön eftersom det blir mindre tunga samtal i fikarummet, man kan tala om trevliga saker och få en nödvändig återhämtning under arbetsdagen. Och förhoppningsvis blir det lättare att också koppla bort tankarna på jobbet när man kommer hem, så man får den lika behövliga återhämtningen efter jobbet.

En svårighet kan vara att få läkarna att komma med. De kan stå i en operation på den eftermiddagstimme de har avsatt – och intresset och motivationen är inte alltid lika stort bland dem, som bland sjuksköterskor och undersköterskor, enligt Marie Focani.

De första ronderna genomförde de på hjärtintensiven i slutet av 1990-talet och efter ett uppehåll på ett par år nystartade man 2006. Därmed är thoraxintensiven i Uppsala den vårdarbetsplats i landet som har längst erfarenhet av etikronder. Inom njursjukvården i Uppsala har man också haft etikronder, och det har även förekommit inom vården i Örebro, Borås och Göteborg, i en del fall i samband med forskningsprojekt om arbetsmetoden. I höst startar etikronder inom psykiatriska öppenvårdsavdelningar i Uppsala, också de kopplade till  forskning (läs mer om det här).

Läs också: Etikronder i psykiatrin - vad händer med etikklimatet?

Läs också:

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Prenumerera på suntlivs nyhetsbrev!