Vården tar inte hand om missnöjet

Birgit Enberg vid Umeå universitet har slumpvis valt ut och ställt frågor till drygt 1 100 sjuksköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och läkare som nyligen avslutat sin utbildning.

– Jag trodde inte att missnöjet skulle vara så stort som det var. Sedan var det också väldigt lika mellan de fyra yrkesgrupperna, som att man var missnöjd med organisation och arbetsledning, säger Birgit Enberg.

– Missnöjet kan ha att göra med att det är väldigt hierarkiska organisationer inom offentlig sektor. Tidigare undersökningar har ju visat att sjuttiotalister, som de flesta nyutbildade, inte vill arbeta i sådana organisationer, säger hon.

Vill jobba i privat verksamhet

Av flera skäl ville hon undersöka hur de som är nya i yrket ser på sitt jobb och sina karriärmöjligheter.

– Det är väldigt intressant att titta på dem, vissa funderar på om de ska fortsätta i yrket eller inte. Det finns också väldigt lite forskning kring hur nyutbildade i vården upplever att komma ut i arbete, säger hon.

Hon har ställt olika frågor till den nybakade vårdpersonalen: om arbetsvillkor, vilket slags karriär de skulle vilja ha, hur nöjda de är med jobbet och så vidare. Svarspersonerna har också gjort egna uppskattningar av relationen krav/kontroll och ansträngning/belöning i arbetet.

De som svarat på frågorna arbetade i offentlig sektor, men många ville övergå till privat vårdverksamhet de kommande åren. Det var oftare män som ville det.

– Jag har inte frågat varför. Det kan handla om förhållandena på arbetet och sådant som jag sett att man är missnöjd med, att man tror att man har andra möjligheter i privat sektor, säger Birgit Enberg.

Saknade självständigt arbete

Mer än hälften av svarspersonerna hävdade att de inte fick tillfälle att till kunskapsutveckling inom sin profession under arbetstid. Nästan hälften av dem ansåg dessutom att de inte kunde arbeta så självständigt som de önskade. Många var också missnöjda med ledningen och arbetsorganisationen.

Bland sjukgymnasterna och arbetsterapeuterna sågs skillnader mellan dem som var anställda inom kommuner och de som arbetade åt landstingen.
Kommunanställda upplevde sämre kontroll över arbetet. Betydligt fler sjuksköterskor än läkare uppgav att belöningarna från arbetsgivaren, som lön eller erkännande från ledningen, inte stod i proportion till deras arbetsinsats.

En av fyra av sjukgymnasterna och arbetsterapeuterna i kommuner och landsting var missnöjd med sitt arbete. Missnöjet var kopplat till bristande balans mellan ansträngning/belöning och till låg kontroll.

Bland läkare och sjuksköterskor var närmare var femte missnöjd med sitt jobb. Missnöjet var särskilt högt hos dem som upplevde hög ansträngning i kombination med lite belöning.

Frågar inte efter kunskap

För att behålla professionell personal i vården och kunna rekrytera i framtiden måste missnöjet hos de nyutbildade tas på allvar, lyder Birgit Enbergs slutsats. De nyanställdas kunskaper behöver tas omhand bättre

– Man lär sig mycket under sin utbildning, som ska vara vetenskaplig och evidensbaserad, man lär sig att kritiskt granska och skaffa ny kunskap inom sitt område. Men ute i kliniken tar man inte tillvara dessa kunskaper eller frågar efter dem.

– Arbetsgivaren frågar inte så mycket efter kunskapsutveckling inom yrket. Läkarna har sin specialisering som leder till högre tjänster, men för sjukgymnaster och arbetsterapeuter finns inte samma möjligheter.

Det är också, framhåller hon, viktigt att både kvinnor och män får samma möjligheter att kombinera familj och arbete. Hon ställde frågor om obetalt hemarbete och upptäckte betydande skillnader. Över hälften av de gifta kvinnliga arbetsterapeuterna, sjukgymnasterna och sjuksköterskorna med småbarn hävdade att de gjorde merparten av hemarbetet. Ingen av männen svarade det.

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Prenumerera på suntlivs nyhetsbrev!