Personalare pressas av uppsägningar
Publicerat:04 juni 2009
Författare:Michael Nyhaga
Varannan personalansvarig får problem när de varslar och säger upp medarbetare. Ibland får de inte heller tillräckligt stöd från arbetsgivaren. Det visar en undersökning som Akademikerförbundet SSR låtit genomföra.
Novus Opinion, som genomfört undersökningen åt Akademikerförbundet SSR, har intervjuat 450 personalchefer och handläggare under april. En tredjedel av dem är verksamma i kommuner och landsting.
Att behöva varsla och säga upp medarbetare stressar minst hälften av personalcheferna och handläggarna. Drygt var femte har känt oro på grund av detta de senaste månaderna och nästan lika många har hamnat i intressekonflikter eller fått jobba över. Var tionde har haft svårt att sova på grund av neddragningarna.
– Det är en mycket pressad arbetssituation för dem som ska ansvara för personalarbetet vid varsel och uppsägningar, säger Eva Fagerberg, Akademikerförbundet SSR:s förhandlingschef.
Att hantera varsel och neddragningar är något många med personalansvar fått göra den senaste tiden. Var femte har, enligt enkätsvaren, varslat personal enbart under årets första månader.
Saknar arbetsgivarstöd
Var tredje personalansvarig i kommuner och landsting hävdar också att de saknar bra stöd från arbetsgivaren för att hantera varsel och uppsägningar, vilket är fler än inom den privata sektorn.
– Inom privat sektor är man mer van vid att hantera varsel och uppsägningar. I medelstora och stora företag vet man att ordergången varierar över tid, i kommuner och landsting är det inte lika snabba svängningar – även om skatteintäkterna kan variera, säger Eva Fagerberg.
Det finns dock en hel del arbetsgivaren kan göra för att stötta den som får uppsägningar och varsel på sitt bord.
– Det är bra att ha tillgång till handledning i sitt uppdrag, vilket också används rätt mycket ute i kommuner och landsting. Även att man har ett nätverk inom organisationen där chefer kan träffas och stötta varandra, gärna under handledning, säger Christina Norlin Mistander, som arbetar med ledarskapsfrågor på Sveriges kommuner och landsting, SKL.
– Att man får tillfälle att så att säga ösa ur sig tillsammans med andra som har samma problematik brukar vara ett bra stöd, säger hon.
Anki Udd, som jobbar med ledarskapsfrågor på organisationen Ledarna och själv haft personalansvar i nedskärningstider, håller med om att stödet från kollegor är avgörande.
– Det absolut bästa är att hjälpa varandra. Att få ventilera och berätta att det är jobbigt, det är ofta det stödet du behöver, säger hon.
– Sedan måste man alltid vara professionell, det är ju ditt arbete att vara arbetsgivarens representant, även om det jobbigt.
Inte rädda för att drabbas själva
Eva Fagerberg hävdar att personalansvariga behöver något att erbjuda den som säga upp och kanske befinner sig i kris. Det kan handla om coachning eller stöd till den som blivit uppsagd, men kanske även kompetensutveckling eller något liknande.
– En personalare som bara ska säga upp och inte har något att erbjuda, då är man väldigt hårt trängd, säger hon.
En undersökning som Proffice lät ett norskt undersökningsföretag göra i våras bekräftar bilden av känslomässiga påfrestningar när man tvingas säga upp och varsla. Mer än hälften av cheferna som sagt upp anställda var frustrerade och ansåg att det gått ut över privatlivet.
Nästan hälften av dem kände också av medarbetarnas frustration.
Däremot är få personalansvariga och handläggare, enligt SSR-undersökningen, rädda för att själva bli av med jobbet.