Omorganisation osäker sparmetod
Publicerat:16 oktober 2009
Författare:Louise Hertzberg
Agneta Kullén Engström har studerat två sjukhussammanslagningar och en privatisering. Resultatet är nedslående. I samtliga fall har det brustit i förankringen hos medarbetarna. Även de som från början har varit positiva till förändringen har blivit negativa.
Agneta Kullén Engström har varit sjuksköterska för att sedan gå över till att jobba med personalfrågor på Skaraborgs sjukhus. Nu har hon just blivit klar med sin avhandling: Ledarskap och medarbetarskap vid strukturella förändringar i hälso- och sjukvården.
I avhandlingen har hon intervjuat personal som upplevt stora strukturella förändringar i sitt arbete. I de tre fall som har hon följt har det begåtts många misstag. Sammanfattningsvis kan man säga att medarbetarna inte tycker att förändringarna är fullt kommunicerade och förankrade.
– Det är tydligt att man inte har tagit till sig den kunskap som finns om strukturella förändringar. Det finns mycket kunskap om hur viktigt det är med förankring av beslut och om att ta hänsyn till skillnader i kulturen, säger Agneta Kullén Engström.
Bestämt i förväg
Hon har bland annat intervjuat medarbetare som berörts av sammanslagningen mellan sjukhuset i Uddevalla och Näl, Norra Älvsborgs sjukhus. De intervjuade har berättat att det bildades arbetsgrupper som fick i uppgift att komma med förslag hur verksamheten skulle organiseras, men sedan fick de ändå inte något inflytande.
–Personalen upplevde att de ändå inte hade någonting att säga till om, allt var bestämt från början. De kände sig besvikna.
I sammanslagningen mellan sjukhuset i Ystad och Simrishamn saknade också personalen känslan av delaktighet. Men där fanns inte ens någon ansats till att de skulle få vara med och bestämma.
– Allt var bestämt i förväg av ledningen, säger Agneta Kullén Engström.
Inte säkert sparar
I båda fallen har personalen också upplevt att man inte har varit observant på skillnader i kulturer mellan de olika arbetsplatserna.
– När det gäller Näl och Uddevalla så är det två sjukhus som är ungefär lika stora och maktförhållandena är lite annorlunda mot Ystad och Simrishamn. Där har det känts som om det har tagits för givet att det mindre sjukhuset, Simrishamn, ska anpassa sig till kulturen i Ystad.
Agneta Kullén Engström har också studerat privatiseringen av Kristinehamns sjukhus. Där fanns från början en mycket positiv inställning till förändringen. Men efterhand blev personalen besviken och frustrerad. Medarbetarna upplevde ett bristande intresse för verksamheten hos den nya ledningen.
– Det finns en tro att bara man lämnar offentlig verksamhet så blir det bra, men det visade sig inte stämma.
Agneta Kullén Engströms slutsats är att det måste ges mer tid till reflektion vid privatiseringar och andra organisationsförändringar. Hon tycker inte att det går att skylla på brist på tid och pengar.
– Det är inte givet att det blir en besparing av att slå ihop två sjukhus, inte ens på kort tid. På lång sikt är det också osäkert. Det finns vetenskapliga studier, som jag refererar till i min avhandling, som visar på att sammanslagningar oftare misslyckas än blir framgångsrika.