Artiklar om ledarskap och organisation

Kvinnliga chefer slutar i förtid

Publicerat:07 april 2011
Författare:Fatima Grönblad

Många chefer i offentlig sektor lämnar sina chefsposter efter relativt kort tid. Otillräckliga förutsättningar för att göra ett bra jobb och maktstrukturer som hindrar kvinnor från att avancera finns bland orsakerna.

Kvinna sitter bakom högar av papper

Bild: MaskotKvinnor utses ofta till chefer i samband med nedskärningar eller omorganisationer.Om de misslyckas riskerar de att få ta konsekvenserna själva, något som kan leda till utbrändhet.

Tuija Muhonen, lektor i arbetsvetenskap vid Malmö högskola, ville studera vad som främjar eller hindrar kvinnors möjligheter att avancera. Därför intervjuade hon 38 kvinnor vid två tillfällen - 1996 och 2007. Vid det första intervjutillfället arbetade alla som chefer eller specialister, varav 21 inom kommunala förvaltningar.

2007 hade hälften av kvinnorna en befattning på samma nivå eller lägre, medan den andra hälften hade avancerat något. Många hade slutat som chefer och istället startat eget eller gått över till en specialisttjänst.

Det är ett faktum att andelen kvinnor brukar minska ju längre upp i hierarkierna man kommer i en organisation. Det gäller även för offentlig sektor (se faktaruta). Underlaget i Tuija Muhonen studie är för litet för att kunna säga något generellt om kvinnors möjligheter att göra karriär. Syftet är snarare att göra fallbeskrivningar av enskilda kvinnors karriärutveckling.

Glasstak och glasstup

Tuija Muhonen använder begreppen glasväggar, glastak och glasstup för att beskriva de hinder som kvinnor kan möta. Glasväggarna är de normer och strukturer som upprätthåller den horisontella uppdelningen, där kvinnor tenderar att bli chefer för områden som har lägre status och mindre resurser. Begreppet glastak är ett sätt att åskådliggöra strukturer som gör att kvinnor har svårt att klättra uppåt i hierarkierna.

Samtliga kvinnor i studien kan sägas ha passerat glastaket, i och med att de uppnått chefspositioner. Men det är ingen garanti för fortsatt framgång, betonar Tuija Muhonen. Tidigare organisationsstudier har identifierat vad som benämns som ”glasstup”: Att kvinnor oftare än män utses till chefspositioner i samband med nedskärningar eller omorganisationer.

Eftersom kvinnor generellt har sämre karriärmöjligheter kan de vara mera benägna att anta sådana riskfyllda erbjudanden. Men om de misslyckas riskerar de att behöva bära konsekvenserna ensamma, vilket kan resultera i utbrändhet eller omplacering.

Kämpade hårt för klara arbetet

Detta kan anses ha drabbat några av kvinnorna i studien, menar Tuija Muhonen. Fyra personer lämnade sina poster på grund av utbrändhet. De upplevde att de hade kämpat hårt för att klara av sin arbetssituation, men att de inte fått gehör för att bedriva verksamheten på det sätt som krävdes. Det fanns också två exempel på personer som tvingats lämna sina chefsposter på grund av oenighet med en ny politisk majoritet i kommunen.


– Det var slående att det hade varit en sådan ansträngande period för flera av intervjupersonerna, säger Tuija Muhonen.


Katrin Skagert, personalvetare och medicine doktor vid Institutet för stressmedicin i Göteborg, har under fyra år följt 216 chefer inom primärvård, sjukhus och tandvård. Avhandlingen, som publicerades våren 2010, visar att 40 procent av dem lämnade sina chefsuppdrag under den tiden.

Hade inte inflytande

En gemensam nämnare bland dem som slutade som chefer var upplevelsen av att inte ha inflytande över sin arbetssituation. Det verkade ha större betydelse för möjligheten att orka än själva omfattningen av arbetsbördan, enligt Katrin Skagert.

 
– När man tar på sig en chefsroll så är man nog medveten om att det innebär höga krav. Däremot kanske man inte väntar sig att inte kunna ha kontroll.

 
Tidigare studier visar att många chefer i offentlig sektor upplever att de tvingas agera stötdämpare: Behoven kommer både uppifrån och nerifrån i organisationen, samtidigt som cheferna upplever att de saknar reella förutsättningar för att lösa problemen.

 
En stor omsättning på ledningsposterna är inte bra för någon, betonar Katrin Skagert. Det skapar otrygghet i personalgruppen och försvårar långsiktigt utvecklingsarbete. För att få chefer att vilja och orka stanna tror hon att man behöver satsa mer på stödjande strukturer. Tydligt stöd från högre ledningsnivåer, bra administrativa stödfunktioner och tillgång till nätverk är några metoder.


– Jag tror på att utveckla ledningsgrupperna, så att de verkligen fungerar som grupper där man får stöd av varandra och kan utnyttja varandras styrkor.

 
Även Tuija Muhonens studie visar på vikten av att chefer stöttar varandra. Det är något som även kvinnor kan bli bättre på, menar hon.


– Män slussar ofta vidare andra män. Men vi kvinnor kanske glömmer det när vi nått chefspositionerna, för att vi själva inte har fått den stöttningen.

Prenumerera på vårt nyhetesbrev

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Prenumerera på suntlivs nyhetsbrev!

Skriv en kommentarinformation

antal tecken kvar"
Redaktionen förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer som inte håller sig till ämnet eller innehåller:
  • förtal, personliga angrepp eller förolämpningar
  • hets mot folkgrupp, sexistiska yttranden eller andra trakasserier
  • uppmaningar till brott eller utgör annan brottslig verksamhet
  • olovligt bruk av upphovsrättsligt skyddat material
  • kommersiella budskap eller reklam
  • mer än 700 tecken