Krönika: Skitsnacket som förenar
Publicerat:13 februari 2009
Författare:Anette Nyqvist
Skitsnack är inte bara strunt. Spilltiden vid kaffemaskinen är värd sin kostnad i arbetstid. Anette Nyqvist, antropolog och journalist, funderar kring den svenska kaffeapparatskulturen.
Sedan årsskiftet är jag kaffeapparatsansvarig på jobbet. Det är en på flera sätt viktig funktion.
Vår kaffeapparat är en stor och klumpig, lynnig och omsorgskrävande espressomaskin med allt för många reglage och inställningar som när som helst kan sluta fungera. Men fyller man på vattentanken, matar den med färska bönor, tömmer de olika sumpbehållarna, kalkar av, luftar, håller rent och klappar snällt på den så brygger den just så gott och starkt kaffe som många av oss behöver för att fungera hyggligt en hel arbetsdag.
Som koffeinist ser jag det som ett hedersuppdrag att se till att maskinen är nöjd – och levererar. Men inte nog med det: kaffeapparaten fyller också en social funktion på många arbetsplatser.
Platsen där avgörandet sker
Det är ofta kring den, och kring kopieringsmaskinen, som viktiga informella möten och samtal medarbetare emellan äger rum. Det är i väntan på att mjölken ska ångas till skum och det är medan de små, starka dropparna kaffe sipprar ner i koppen som de egentliga angelägenheterna avhandlas och det riktigt betydelsefulla informationsutbytet på jobbet sker.
Det må kallas till hur många planerings- och personalmöten som helst. Och det må planeras hur många informationsträffar, medarbetarsamtal, arbetsmiljöworkshops och teambuilding-event-kick-offs som helst. Det är ändå kring kaffeapparaten det viktigaste pratet på en arbetsplats äger rum.
Det är här man snackar skit. Det är här man får reda på vad som händer och inte händer på arbetsplatsen. Det är här det framgår vem som gör vad, vem som egentligen skulle göra det som den gör och vem som snart kommer att ta över det istället.
Skitsnack, skvaller, småprat och korridorsnack är bättre än vilket inbokat möte, förmöte eller för-förmöte som helst.
Undantaget destruktivt och elakt, förtalsliknande skvaller och avarter som utfrysning och vuxenmobbing är skitsnack och skvaller på jobbet bara bra. Medarbetares skitsnack till kaffet kretsar oftast kring missnöje med ledningen. Det är ämnen som chefers felaktiga beslut, opraktiska åtgärder och korkade lösningar som diskuteras. Anställdas prat om företagsledningars tillkortakommanden skapar sammanhållning.
Väbehövlig ventil
Skitsnacket fungerar då som ett sammanbindande kitt medarbetare emellan; en vi-mot-dom känsla av samhörighet skapas. Det påstås att skitsnacket på arbetsplatserna ökar i lågkonjunktur och allmänt oroliga tider. Nedskärningar och varsel skapar större behov av samhörighet men det kan tänkas att skvaller kring kaffeapparaten också kan fungera som en sorts ventil. Här – äntligen! – är det någon som lyssnar och förstår, håller med och fyller i. Och då är ju själva lyssnandet på skitsnacket ett sätt att bry sig om, visa omtanke och förståelse.
I själva verket skulle förekomsten av skitsnack kring kaffet kunna vara ett tecken på en socialt väl fungerande och öppen arbetsplats där det är så högt till tak att allas tankar och åsikter får plats. Till exempel vid kaffeapparaten. Det skulle väl också kunna tänkas att skitsnacket faktiskt leder till konkreta förslag på förbättring och kollektivt förankrade förslag till förändring.
Tid är pengar
Det finns naturligtvis de som har räknat på det här med skitsnack. Tid är, som bekant, pengar. Och ur företagsledningsperspektiv rinner det bort dyrbar, avlönad, effektiv arbetstid i takt med att de anställda står och pratar skit, om företagsledningen dessutom, medan de väntar på javadropparna från kaffeapparaten. Det kallas på ren management-svenska för ”psykosocial spilltid” och det kostar miljontals kronor. Närmare bestämt 17 miljoner för ett företag med en årsomsättning på 300 miljoner.
Det betyder att nästan sex procent av ett företags omsättning spills ut kring kaffeapparaten.
Men det är det värt. På arbetsplatser överallt, hela tiden, skingras små grupper av förut frustrerade medarbetare efter en liten värmande stund kring kaffeapparaten. Pigga och glada av själva drycken, lätta om sina hjärtan och uppfyllda av känslor av tillhörighet och gemenskap återgår de till sina arbetsuppgifter. Lite lugnare, lite nöjdare gör de det de egentligen skulle göra innan de gick för att hämta kaffe. Och de gör det kanske lite, lite bättre och något snabbare efter skitsnacksstunden vid kaffet.
Så att se till att kaffeapparaten fungerar som den är tänkt att fungera är en viktig uppgift. Och tänk så mycket jag kommer att få höra sen!