Krönika: Det är skönt att gå vidare
Publicerat:17 november 2008
Författare:Michael Nyhaga
Jag trodde jag var ensam om att tycka det tills jag hörde en radiointervju där en person, som haft massor av jobb, bekände sin lilla skötesynd. Han gillade också att säga upp sig.
Själv har jag gjort det en hel del gånger, även från fasta anställningar. Jag har sagt upp mig från arbeten som vårdare, redaktör, parkeringsvakt, städare…
Jag minns fortfarande första gången. Jag var nitton och tyckte inte att det var dags att slå sig till ro på kyrkogården där jag jobbade – även om jag förstås skulle hamna där ändå till slut. Chefen såg oförstående på mig från andra sidan skrivbordet. Det rådde lågkonjunktur där ute, ungdomsarbetslösheten galopperade, vargarna ylade på gatorna.
Men, jag förstår inte…, mumlade han med bekymrad blick. Varför?
Jag tror att det handlade om alla nya möjligheter som la sig framför mig så fort jag lämnade arbetsplatsen och gick ut i det okända. Nya uppgifter att utföra, nya erfarenheter och horisonter.
En fast anställning ger trygghet, men det är som i ett äktenskap – tryggheten är på både gott och ont. Du känner dig omhuldad och lugn, men en viss leda kan smyga sig på.
Bedräglig trygghet
I övrigt tror jag att jämförelsen med äktenskapet haltar. Många som skilt sig drabbas av ensamhet och åsnan som hoppar till nästa hötapp så fort han drabbas av kärlekskrankhet eller trubbel är knappast sinnebilden för personlig utveckling.
Men att säga upp sig… Konsekvenserna, för den som använder detta lilla njutningsmedel med måtta, är nästan bara positiva.
De som byter jobb får högre lön. De som byter arbete ibland mår dessutom bättre, det visar flera undersökningar. Jag tror också – men här har jag bara mina erfarenheter att ta till – att man lär sig nya saker av att gå vidare.
Dessutom är tryggheten i en fast anställning ofta bedräglig. Det är uppenbart inte minst nu när varsel och uppsägningar duggar tätt. En projektanställning kan vara tryggare än en fast – om ni inte skrivit in uppsägningstid i kontraktet blir du garanterat kvar tills tiden är avverkad.
Som fastanställd kan du alltid sägas upp på grund av arbetsbrist. Och möjligheterna att hävda arbetsbrist verkar öka. Det är bara att betrakta dig som en funktion som arbetsgivaren inte längre har behov av, oavsett om verksamheten i stort går som en klocka. Så vad ska du med din lojalitet till?
Är du säker på att den är ömsesidig?
Kunna mycket halvbra
Okej då, invänder vän av ordning, du lär dig en massa nya saker och blir till slut inte bra på någonting. En jack-of-all-trades, en som inte behärskar någonting till fullo…
Bah! Hört talas om att en erfarenhet kan berika en annan? Och varför skulle det vara bättre att bli bra på en sak än att kunna många halvbra?
Ledan botas också när du går vidare och du blir mer engagerad i dina arbetsuppgifter på det nya jobbet. Faktum är att jag anstränger mig för att hitta nackdelar med att gå vidare efter några år. Och det går inget vidare.