Hur ska man stå ut med upprepningen?

Arbetslivet är fullt av upprepningar. Hur ska man hantera dem för att inte fyllas av leda? Suntliv.nu har frågat personer i olika yrkesgrupper. Först ut är Anders Skoog, gymnasielärare i Växjö.

Anders Skoog undervisar i matematik och fysik. Det som står i läroböckerna kan han i stort sett utantill. Differentialekvationer, integraler och trigonometri, och andra matematiska begrepp är vardagsmat för honom. Han har undervisat i över tio år.  Nu väntar en ny termin och nya unga människor som han ska hjälpa att förstå matematiken och fysiken. Nyheter för eleverna men knappast för honom själv.

– Det blir ju en del repetition, på gott och ont, konstaterar Anders.

Det ”onda” är att det kan bli lite tjatigt för honom själv. Det goda är att han kan koncentrera sig på annat än det som han ska lära ut. Han kan lägga sin energi på att förstå vad det är eleverna inte förstår och hur han ska få dem att förstå. Han kan hitta nya sätt att motivera dem att lära sig saker.

– Det finns lärare som säger: Eleverna är hopplösa, de fattar inte någonting. Jag tänker tvärtom, när eleverna inte fattar är det ju JAG som är hopplös. JAG måste förbättra mig.

Det tänkesättet gör att Anders Skoog aldrig känner att han ”kan” sitt arbete. Det finns hela tiden saker utveckla. Det gör att arbetet inte blir enahanda och som en lång upprepning.

– Jag visar mer och mer av min egen personlighet. I början var jag inställd på att göra rätt. Att berätta det som stod i läroböckerna. Nu är jag så säker på det att det finns utrymme att vara sig själv, att dra ett skämt, vara mer informell.

Anders Skoog har funderat mycket över vad det är som gör att det ibland fungerar bra i klassrummet och ibland inte.

– Jag kan ge ett exempel. Jag hade en klass som det fungerade väldigt bra med. Sedan slogs undervisningen ihop med en annan klass, som jag också hade haft. Det blev mycket tråkigare stämning. Problemet var att jag hade haft lite olika stil i de olika klasserna, så ingen kände sig riktigt hemma.

Eleverna lär ut bäst

Den bästa situationen i ett klassrum är när eleverna vågar vara sig själva.

– Att de törs fråga om de inte förstår, att de säger till om någon stör och att de hjälper varandra att förstå. Elever är egentligen bäst på att förklara för varandra. De är på samma nivå och talar samma språk.

Anders Skoog undervisar elever som är riktigt svaga i matematik, så väl som dem som är på hög nivå och självgående.

– För en del elever måste man förklara om och om igen och då kan jag känna mig som en maskin. Om jag varierar mig och berättar samma sak på olika sätt så kan det till och med bli svårare för eleven att förstå. 

– Sedan finns det elever som inte vill förstå utan bara lära sig utantill hur man gör. Då är det inte så kul. Men det är inte så många som är så.

Arbetsglädje

Efter tio år i yrket går Anders Skoog fortfarande till jobbet med glädje. Han trivs med sitt arbete och känner sig uppskattad. Han tycker att erfarenheter har gjort honom till en bättre lärare, men det finns också risker.

– Nu kan jag mina ämnen så bra att det kan vara svårt att förstå hur svårt det faktiskt är. Som att jag drar igenom differentialekvationer på en lektion. Det var ju något som de började med på 1500-talet och som inte var utvecklat förrän på 1700-talet. Och så förklarar jag det som att det är en enkel sak.