Fritt fram att bestraffa kritiker
Publicerat:06 mars 2009
Författare:Michael Nyhaga
I offentlig verksamhet får inte chefen bestraffa den som uttalar sig i medier. Men i landsting och kommuner har förbudet ingen verkan. En aktuell utredning vill därför stärka medarbetarnas rätt att tala med pressen.
Under senare år har medierna tagit upp ett antal fall där kommun- och landstingsanställda bestraffats för att de uttalat sig i tidningar eller TV, skrivit insändare eller protesterat. Att bestraffningar är vanliga, trots att grundlagen förbjuder både efterforskning och repressalier, visar bland annat en forskargenomgång som kom i början av året (läs mer här).
Över hälften av lärarna i de kommunala skolorna vågar inte gå ut med kritik i medier, enligt en enkät som Lärarnas Riksförbund gjort bland närmare 1.000 lärare. Lärarna tror att de bestraffas, till exempel med mindre lön, om de gör det.
Gäller inte kommuner och landsting
Enligt Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen kan den chef som försöker ta reda på vem som gått ut med kritik i media få fängelse i upp till ett år. Men det finns inget straff för repressalier, som att inte förlänga en tjänst eller ge den som talat med en journalist sämre arbetsuppgifter.
En chef som bestraffar källor kan visserligen straffas för tjänstefel enligt brottsbalken. Men det gäller inte i kommuner och landsting, bara i staten.
Det enda Justitieombudsmannen, JO, kan göra är att påpeka att det inte är tillåtet att straffa offentliganställda som uttalat sig i press, radio eller TV. Repressalieförbudet är därmed i praktiken helt tandlöst.
Nytt förslag från kommitté
Yttrandefrihetskommittén har föreslagit i ett så kallat delbetänkande att det ska bli straffbart att bryta mot repressalieförbudet i kommuner och landsting. Den chef som hämnas på anställda som talat med media ska kunna få samma straff som den som ägnat sig åt efterforskningar, det vill säga fängelse i upp till ett år.
Men samtidigt övergår allt mer offentlig verksamhet till privata företag eller läggs ut på entreprenad. I privata företag gäller inte förbudet mot efterforskning och repressalier alls, om det inte skrivs in i ett särskilt avtal. Utrymmet för yttrandefriheten krymper därmed i takt med privatiseringarna.
Många, däribland Läkarförbundet och fackförbundet Kommunal, vill därför utvidga meddelarskyddet till alla bolag som sysslar med vård och kommunal verksamhet. Åtminstone så länge man inte bryter sekretess eller avslöjar företagshemligheter.
Det kan upplevas som orättvist att de som jobbar på en skola eller ett äldreboende får uttala sig i medierna, men inte den som jobbar på ett annat.
– Jag kan inte förstå att offentlig finansierad verksamhet som utförs av privata företag skulle vara annorlunda. Lex Sarah, Lex Maria och så vidare finns ju där och verksamheten betalas med skattemedel, säger Ylva Thörn, ordförande i Kommunal, som nyligen drivit ett uppmärksammat meddelarskyddsärende för en medlem i Södertälje.
Regeringen vill inte utvidga
Regeringen hävdar att en sådan utvidgning skulle bryta mot den grundläggande principen att man ska hålla avtal och att svenska företag skulle kunna få sämre läge gentemot utländska konkurrenter.
”Den centrala frågan är om en arbetsgivare ska kunna vidta arbetsrättsliga åtgärder mot en anställd som avslöjar uppgifter som han eller hon genom avtal har förpliktat sig att hemlighålla. Ett förbud mot sådana åtgärder skulle komma i konflikt med den grundläggande principen om att avtal ska hållas. Företagen har vidare ett behov att av konkurrensskäl kunna hemlighålla uppgifter om verksamheten.“, skriver Justitieminister Beatrice Ask, i ett svar på en så kallad skriftlig fråga i riksdagen.
Yttrandefrihetskommittén lägger inte heller fram något förslag om privat verksamhet som finansieras av allmänna medel. Kommitténs ordförande, justitiekansler Göran Lambertz, hävdar att det inte ingått i deras uppdrag och att principen om lojalitet mot sitt företag går före yttrandefriheten.