Rationaliseringar avgör arbetsmiljön
Publicerat:09 december 2010
Författare:Fatima Grönblad
Dåligt genomförda rationaliseringar medför hälsorisker. Nu är det dags för chefer och ledningsgrupper att inse att ansvaret för de anställdas hälsa inte kan delegeras till företagshälsovård eller arbetsmiljöexperter, menar forskaren Jörgen Winkel.
– Vi ska fortfarande ha bra stolar och rätt bordshöjd, och det är förstås bra att ha god kondition. Men vi ser att de effekterna försvinner i havet när man rationaliserar så dramatiskt som vi har gjort under de senaste åren.
Jörgen Winkel, professor i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, har forskat om arbetsmiljö i tiotals år tillsammans med forskarkollegan Rolf Westgaard från Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet. Med åren har de fått en känsla av att de insatser som de själva varit med om att genomföra inte ger några effekter på lång sikt. Därför bestämde de sig för att undersöka saken närmare.
Nu har de gått igenom och analyserat tjugo års forskning från hela världen. Slutsatserna bekräftar deras misstankar: Individcentrerade arbetsmiljöåtgärder ger inga långsiktiga effekter alls.
Störst effekt i vård och omsorg
Förklaringen är troligen att den stora boven finns på en helt annan nivå: De positiva effekterna av individbaserade insatser försvinner på grund av att andra krafter är mycket starkare. Parallellt med studien om effekter av traditionellt arbetsmiljöarbete gjorde Jörgen Winkel och Rolf Westgaard en forskningsöversikt om hur rationaliseringsprocesser påverkar arbetsmiljön. De gick igenom 162 studier om effekterna av nedskärningar, omorganisationer och införande av olika typer av rationaliseringsmodeller.
Slutsatsen är tydlig: Rationaliseringar leder till försämrad hälsa och ökad förekomst av stress, hög arbetsbelastning och minskad trivsel. Effekten var tydlig i alla branscher, men störst inom vård och omsorg.
Det är ingen naturlag att rationaliseringar leder till sämre arbetsmiljö, betonar Jörgen Winkel. Det finns exempel, om än få, på att de faktiskt kan förbättra arbetsmiljön. Där har ledarskapet en avgörande betydelse, enligt studier som har jämfört olika ledarstilar inom samma organisation under en rationaliseringsprocess.
– Chefer som har ett dialogbaserat ledarskap lyckas oftare introducera rationaliseringar utan negativa effekter, medan det brukar gå snett för dem som pekar med hela armen.
Chefen är viktigast
För att undvika stress och oro, som i sin tur kan orsaka kroppslig sjukdom, är det nödvändigt att alla anställda är delaktiga i en förändringsprocess, konstaterar Jörgen Winkel. Ledningen måste ge tillräcklig information om vad som ska ske och varför, behandla medarbetarna rättvist och ge tillgång till organisatoriskt och socialt stöd under processen. På så sätt är det möjligt att skapa produktionssystem som är hållbara både ekonomiskt och arbetsmiljömässigt.
– Vi ska se till att vi har en konkurrenskraftig produktion. I arbetet med det måste vi bygga in arbetsmiljöprocesser.
Jörgen Winkel tycker att arbetsmiljö alltför ofta betraktas som en sidofråga – något man tar hand om i efterhand, och som delegeras till arbetsmiljöexperter eller företagshälsovård. Med den inställningen kan effekterna av insatserna inte bli annat än kosmetiska, menar han. För att nå resultat måste arbetsmiljöfrågorna lyftas upp på ledningsnivå.
– Vi behöver nå ut till chefer så att de förstår sin tunga roll – att de är de viktigaste arbetsmiljöaktörerna.
En transparent rationaliseringsprocess behöver heller inte stå i motsats till lönsamhet. Snarare tvärtom. De som arbetar närmast verksamheten har mest kunskap om var det är möjligt att effektivisera. Genom att lyssna på dem och ta hänsyn till deras behov kan produktionsflödena förbättras.
Utan att medarbetarna känner sig utnyttjade eller överkörda.