Därför slöar vi på jobbet
Publicerat:29 mars 2010
Författare:Åsa Hammar
Maskning på jobbet finns inom många yrkesgrupper – fast somliga har lättare att komma undan än andra. Det visar forskaren Roland Paulsen i en studie där han intervjuar fyrtio personer ur olika yrkesgrupper.
Jobbar folk hela tiden när de är på sina jobb? Om de inte jobbar, vad gör de då? Tycker de själva att det är okej att inte jobba hela tiden? Det var några frågor som forskaren och sociologen Roland Paulsen ville ha svar på. De intervjuade hittades genom förfrågningar på Facebook och websajten maska.nu, där folk berättar hur de gör för att undvika arbete på arbetstid.
Tiden på jobbet när man gör något annat än jobbar för sin arbetsplats – det kallar Roland Paulsen för tomt arbete.
– Vanligast med tomt arbete var det inom yrkesgrupper där folk var experter av olika slag, säger han. Där var det svårast för en överordnad att kontrollera att arbetet verkligen tog så lång tid som det var bestämt.
Surfade och mejlade
Men även på de jobb där det inte krävdes så mycket utbildning förekom så kallat tomt arbete. Det fanns städare som sov på jobbet, och callcenteranställda som lyckades undvika att jobba hela tiden, trots en avancerad elektronisk övervakning.
Vad gjorde de istället då, när de inte jobbade?
– Att surfa på nätet och skicka mejl låg i topp bland de som hade tillgång till dator, men det fanns exempel på alla möjliga andra aktiviteter, säger Roland Paulsen. En arkivarie skrev på sin doktorsavhandling under arbetstid, några väktare sov under sena arbetstimmar.
Det fanns också jobb där det var helt legitimt att leka en stor del av sin arbetstid. En webprogrammerare berättade att de hade Nintendo Wii i personalrummet.
Varför ville folk inte jobba hela tiden då? Det fanns förstås olika svar på den frågan också. Somliga, särskilt de med tunga och lågt betalda jobb, såg det tomma arbetet som en kompensation för låg lön och dåliga arbetsvillkor.
Kan inte avslöja sig
De högt avlönade, som egentligen hade för lite att göra, hade en mer komplicerad inställning till det tomma arbetet.
– De hamnade ofta i en rävsax. Ju längre tiden gick desto svårare blev det att dra sig ur situationen. Skulle de säga något till sin chef och be att få fler arbetsuppgifter skulle de ju avslöja sin tidigare underprestation, säger Roland Paulsen.
Många av de intervjuade ville också diskutera vad som var meningsfullt arbete, påpekar han.
– Vårdpersonal tyckte att de lade för lite tid på sina patienter, men att de kunde smita en del från administrativt arbete. Det fanns också en copywriter som tyckte att allt arbete hon utförde egentligen var meningslöst eftersom hon bara producerade reklam.
Överflödig produktion
Roland Paulsens studie kan nog verka provocerande för många. Man ska väl jobba när man är på jobbet! Dessutom produceras det ju mängder med forskarrapporter som visar det motsatta än Roland Paulsens forskning, alltså att folk jobbar för mycket, stressar och bränner ut sig. Men han verkar ta invändningarna med ro.
– Jag vill väcka frågan vad arbete är, och vad vi ska ha det till, säger han. Förr handlade ju de flesta jobb om att producera det mest basala i tillvaron. Nu handlar många jobb om produktion av varor och tjänster som egentligen inte alls behövs.
Det ligger i tiden att alla ska ha rätt till jobb, menar han. Men få frågar sig varför.
– Man kan förstå tanken om jobb för alla om det är så att jobben leder till välfärd. Men nu har man vänt på resonemanget. Nu är det välfärden som ska se till att alla får jobb. Och det tycker jag faktiskt är en bisarr idé.
Roland Paulsen är doktorand på sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. Studien har nyligen publicerats i tidskriften Arbetsmarknad och arbetsliv.