Jobb i annans hem skapar konflikter
Publicerat:07 oktober 2010
Författare:Fatima Grönblad
Personliga assistenter är en utsatt yrkesgrupp. Lagen om stöd och service syftar till att ge personer med funktionshinder hjälp på sina egna villkor. Men i vissa situationer krockar den med Arbetsmiljölagen.
Att jobba som personlig assistent kan vara fantastiskt. Det är ett viktigt yrke som ger personer med funktionshinder möjlighet att leva självständigt. Arbetsdagarna är ofta omväxlande och många assistenter och brukare utvecklar stort förtroende för varandra.
Men det kan också vara ett utsatt arbete. Personliga assistenter jobbar i regel ensamma och även om en brukare har flera assistenter träffas dessa sällan. Vårdtagarens bostad är inte utformad för att vara en ideal arbetsplats. Det innebär att det kan vara trångt och svårarbetat i samband med exempelvis förflyttning eller toalettbesök.
Det händer också att brukaren eller dennes anhöriga har funktionshinder eller missbruk som gör att obehagliga situationer uppstår.
Bör diskutera arbetsmiljö tidigt
Lagen om stöd och service, LSS, syftar till att funktionshindrade ska kunna leva ett gott liv och själva ha inflytande över den hjälp de behöver. Men ibland kan brukarens önskningar krocka med arbetstagarens rättigheter enligt Arbetsmiljölagen.
Christer Hultgren, inspektör på Arbetsmiljöverket, tycker att frågan om arbetsmiljö bör diskuteras redan i inledningsskedet, då assistansen beviljas.
– Man behöver förbereda brukaren på att ”ditt hem blir vår personals arbetsplats”. Då blir det lättare för brukaren att exempelvis acceptera att man måste ha en höj- och sänkbar säng.
Detta kan skötas mycket bättre än idag, anser Christer Hultgren.
– Ibland är man så fokuserad på brukarens rättigheter att man glömmer tänka på arbetsmiljön.
Många krav på åtgärder
Under åren 2007–2009 gjorde Arbetsmiljöverket en riktad tillsyn av arbetsmiljön vid vård och omsorg som sker i brukarens egen bostad, däribland personlig assistans och hemtjänst. Drygt 800 arbetsplatser runt om i landet inspekterades, varav två tredjedelar resulterade i krav på åtgärder.
Arbetsmiljöverket konstaterade bland annat att det inte görs tillräckliga riskbedömningar för hot och våld och att tillbud inte alltid rapporteras. När det gäller belastningsergonomi bedömde inspektörerna däremot att det skett en förbättring, tack vare att arbetsgivarna satsat mer på utbildning för sin personal.
Christer Hultgren var en av dem som utförde den riktade inspektionen. Han kunde inte se någon större skillnad mellan privata och offentliga utförare. Snarare är det en ledarskapsfråga, menar han.
– Mycket hänger på kunskaperna hos chefen. Och så gäller det att de har tillräckliga resurser och befogenheter, så att de både kan bedöma riskerna och göra något åt dem.