Brandtal mot meningslöst arbete

Sociologen Roland Paulsen ger nytt liv till debatten om arbetes egenvärde och arbetstidsfrågan i boken Arbetssamhället. Suntliv.nu:s Michael Nyhaga har läst den.

När jag var i tjugoårsåldern tävlade jag. Tävlingen var inte uttalad, men pågick lika fullt mellan mig och mina vänner: Vem kunde hålla sig ifrån arbete längst? Alla medel – studier, A-kassa, tillfällig fattigdom, föräldraledighet – användes i kampen mot vad vi avfärdade som ”löneslaveri”.  De av oss föraktade löneslavarna, å sin sida, såg oss som oborstade parasiter. Det var dags för oss att klippa sig och skaffa ett jobb, tyckte de. Vi lyfte huvudet från fikabordet där vi var parkerade på dagarna och såg frågande på dem: Varför?

Varför ska man egentligen arbeta? Numera talar alla om arbetslinjen, rätten till arbete och vådan av arbetslöshet. Knappast någon ifrågasätter idén om arbetets egenvärde, även om det så handlar om vapentillverkning.

Det gör dock sociologen Roland Paulsen i den nya boken Arbetssamhället (Gleerups). Enligt honom innebär tron på arbetets egenvärde ett problem. Den kan göra arbetet meningslöst eftersom vi skapar arbeten som egentligen inte behövs.

Vi arbetar allt mer

Roland Paulsen lyfter fram paradoxen att vi har den mest effektiva produktionen någonsin i världshistorien – ändå lägger vi alltmer tid på arbete. Efter andra världskriget har den genomsnittliga veckoarbetstiden förlängts.

Sedan artonhundratalet har vi, hävdar Roland Paulsen, blivit tjugo gånger mer produktiva men arbetar trots detta ungefär lika mycket. Antalet arbetade timmar ökar dessutom. Enligt Statistiska Centralbyrån steg de med 3,1 procent från förra året och nu arbetar svenskarna 145 miljoner timmar under en genomsnittlig vecka. Behöver vi göra det?

Följden av en effektiviserande teknologi i kombination med föreställningen om arbetets egenvärde blir en massa ”tomt” arbete. Studier visar att vi lägger i genomsnitt mellan en och tre timmar per arbetsdag på sådant som inte har med jobbet att göra, surfa exempelvis.

Men varför vill vi arbeta om vi inte behöver? Med industriländernas effektiva produktion behöver vi ju inte längre jobba lika mycket för att uppfylla våra grundläggande behov. Ett svar är att behoven ökat och att vi behöver en heltidslön för att fylla dem. Vi vill köpa fler saker, ha en bättre bil, äta finare mat och bo flottare. Enligt Roland Paulsen är det till stor del konstlade behov som hålls uppe av statliga stimulansåtgärder för att rädda de heliga jobben. 

Svårt att ändra vårt tänkande

Men att ta bort statustänkandet är inte okomplicerat. Den kände brittiske folkhälsoforskaren Michael Marmot hävdar att status ger hälsa. Vi drabbas av statusstress om vi inte har de senaste kläderna och tekniska prylarna. Den stressen ger synliga hälsoskillnader i samhället mellan välbeställda och fattigare områden.

En förutsättning för att ta bort statusjakten genom konsumtion verkar alltså vara ett jämlikt samhälle. Och hur lätt är det? Många skulle hävda att det inte ens är önskvärt eftersom viktiga drivkrafter försvinner på vägen.

Dessutom, invänder vän av ordning, kan vi väl inte bara stänga ner sjukhusen och skolorna? Någon måste ju producera maten vi äter och kläderna vi har på oss. Roland Paulsen skiljer på nödvändiga och onödiga, till och med skadliga, arbeten. Sjuksköterskan och barnskötaren utför nödvändiga arbeten, men reklambyråchefen kan vi vara utan. Och om vi fördelar det nödvändiga arbetet mellan oss behöver vi inte arbeta lika mycket som idag.

Han hänvisar till en undersökning som gjordes av den brittiska tankesmedjan New Economics Foundation 2009. De räknade ut att reklambyrådirektörer orsakar samhällsskador motsvarande elva pund för varje pund de tjänar in. (De hävdar att de vägde in både positiv och negativ samhällspåverkan. Bland de negativa effekterna av marknadsföring fanns övervikt, mental ohälsa och miljöförstöring.) 

Dagispersonal och lokalvårdare på sjukhus, påstår New Economics Foundation, skapar istället tio pund i samhällsekonomiskt värde för varje pund de får i lön.

Paradoxalt nog, betonar Roland Paulsen, är de mest onödiga arbetsuppgifterna oftast de som är bäst betalda.

Bättre folkhälsa vid arbetslöshet

Han nämner vapentillverkning och tobaksförsäljning som exempel på rent skadliga arbetsuppgifter. Ändå vi vill ha dem kvar. I Karlskoga vill de bevara Bofors, för vapentillverkningen ger ju jobb. Frågan om vad vi egentligen gör på jobbet och dess effekter hamnar i skymundan av det grundläggande antagandet att arbete har ett värde i sig.

Bit för bit monterar Roland Paulsen ner argumenten för arbetets värde: hälsa, personlig tillfredsställelse, integration... Forskning visar att folkhälsan förbättras under perioder av hög arbetslöshet och i enkäter svarar de flesta att de skulle sluta arbeta om de blev ekonomiskt oberoende. Dessutom kommer vissa alltid, hävdar Paulsen, att hamna utanför. Om inte för att man saknar jobb så på grund av etnicitet, livsstil, språk eller något annat. Att föreställa sig att vi skulle sluta med uppdelningar av våra medmänniskor på en eller annan grund är knappast troligt ”varför det misslyckade projektet att bekämpa all slags distinktion aldrig kan ges något slutmål”.  

Roland Paulsen kom in på frågan om arbetets självändamål genom att undersöka maskning under arbetstid. Ju högre upp i tjänstemannapyramiden, desto mer tid ägnar vi åt annat än jobbet, eftersom våra arbetsuppgifter blir mer eller mindre onödiga.

Följden blir, påpekar Paulsen, att vi får betalt inte för vad vi gör utan för att vara låsta till en viss plats under en viss tid.

En tänkbar konsekvens av det är ohälsa. Forskning visar att det är skadligt att sitta still stora delar av dagen. Det ökar dödligheten och sannolikheten för att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Dessutom har man allt mer börjat tala om ”boreout”, skadlig uttråkning, istället för ”burnout”, utbrändhet, i arbetslivet.

Fler stressas av jobbet

Så långt argumenten, nu till några invändningar. Enligt Paulsen är arbetet inte längre ett sätt att skapa välfärd, istället skapar vi välfärd för att få arbeten – en omvänd logik som han ser som absurd. Men om det är en absurd tanke varför är det så många som tänker den? Han företräder ju, måste man säga, en ovanlig syn på arbetet och dess mening.

Statistiken verkar också tala emot att uttråkning och tomt arbete är ett ökande problem. Enligt Statistiska Centralbyrån upplever nämligen allt fler arbetet som jäktigt och psykiskt ansträngande. De stora neddragningarna i offentlig sektor under början av nittiotalet efterföljdes av stressymptom och sjukfrånvaro utan like. Ökade det tomma arbetet i samhället under den tiden?

Slutligen diskuterar Roland Paulsen nästan enbart utifrån nytta. Men idén om arbetets egenvärde handlar ju också om självkänsla och upplevelse av delaktighet, om gemenskap med arbetskamrater och att inte känna sig passiv.

Väcker viktig fråga

Den offentliga sektorn, där vård och skola dominerar, är Sveriges största arbetsgivare. Man kan hävda att de flesta svenskar, beroende på vad man ser som nödvändigt, ägnar sig åt viktiga arbetsuppgifter. Dessutom är meningslöst och tomt arbete ett problem som främst gäller den rika västvärlden där vi har effektiva produktionsmetoder. I stora delar av världen arbetar man fortfarande, utan arbetsbesparande teknologi och med otillräckliga medel, för att få grundläggande behov tillfredsställda.

Som uttryck för forskning är Arbetssamhället ovanlig. Den är ett glödande brandtal mot föreställningen om arbetets egenvärde. Det är ingen tvekan om var Roland Paulsen står i en fråga som uppfattas som ideologisk. Därför riskerar han att Arbetssamhället avfärdas som en partsinlaga snarare än resultat av seriös forskning. Kraften som han driver sina huvudteser med döljer argumenten bakom dem.

Trots invändningarna är boken ett viktigt inlägg i debatten om sextimmarsdag. Och hur som helst sätter Roland Paulsen fingret på en viktig och märkligt bortglömd fråga: Varför ska vi egentligen arbeta?