Bra praktiker inte alltid bra ledare
Publicerat:16 september 2009
Författare:Titti Svensson
Det finns anledning att fundera över vilka som rekryteras tilll chefer och även hur stor arbetsgrupp chefen ska ha. Det kom fram vid ett samtal om framtidens arbetsmiljö på konferensen Arena Sunt liv.
Konferensen Arena Sunt Liv gick av stapeln i Stockholm 9-10 september och drygt 450 personer hade samlats i Folkets hus för att ta del av seminarier och föreläsningar om hälsa och arbetsmiljö. En av de programpunkter som lockade flest besökare var ett samtal mellan Eva Vingård, professor vid enheten för Arbets- och miljömedicin i Uppsala och Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco.
De talade bland annat om arbetets risker, men också hur bra det kan vara för hälsan att jobba. De kom också in på ledarskapets roll.
Eva Vingård förklarade inledningsvis att Sverige internationellt sett har ett mycket lågt antal arbetsrelaterade dödsfall. Även om många yrkesgrupper fortfarande är utsatta för ergonomiska risker, så har diskussionen på senare år mer fokuserat på psykosociala och organisatoriska belastningar.
– Vi talar ofta om att arbetsmiljön ska vara hälsofrämjande, men jag skulle vilja säga att själva arbetet i sig är bra för hälsan! slog Gunnar Wetterberg fast.
Lättare för ungdomar förr
Ett mycket debatterat ämne är hur man kan komma tillrätta med den ökande andelen arbetslösa ungdomar. Det var därmed naturligt för samtalets moderator Britt-Marie Mattsson att undersöka de två experternas syn på saken.
– Arbetslösheten svänger alltid upp och ner med konjunkturen och ungdomar är en extra känslig grupp för dessa svängningar. Men vi har även ett strukturproblem som gör det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Ingångsjobben har blivit färre och istället bakats in i andra befintliga tjänster. Jag tror därför att okvalificerade jobb och lärlingsavtal är ett steg i rätt riktning, förklarade Gunnar Wetterberg.
– Vi måste även komma ihåg att vi på senare tid förlorat stora delar av landets bil- och verkstadsindustri och därmed många arbetstillfällen. Det ger självfallet stora problem och här måste samhället ta sitt sociala ansvar, kontrade Eva Vingård.
De var eniga om att det faktiskt var lättare att ta sig in på arbetsmarknaden förr och båda illustrerade det med anekdoter från sin egen ungdom.
God praktiker inte alltid bra chef
Under det timslånga samtalet hann man även snudda vid ämnen som långtidssjukskrivningar, vuxenmobbing och det så kallade ”livspusslet”.
– Det finns perioder i livet när man kan jobba mer eller mindre. Som småbarnsförälder kanske man måste välja att gå ner i arbetstid för att prioritera annat, resonerade Eva Vingård.
– Ibland tror jag att det handlar mycket om vilka anspråk man har och att man tar för givet att man ska ha ”allt”. Om man vill bo i innerstan, ha dyr bil och åka på långa utlandssemestrar så kräver det självklart mycket arbete. Men man kan faktiskt göra andra val som innebär mindre krav och stress, sa Gunnar Wetterberg.
Till sist diskuterades behovet av bra ledarskap och kompetenta chefer. I Sveriges finns en tradition att befordra duktiga praktiker till chefer. Eva Vingård och Gunnar Wetterberg var dock överens om att en god praktiker inte alltid är en lika bra chef. För att bli en bra ledare krävs såväl stöd och utbildning som en genuin vilja att faktiskt leda en arbetsgrupp.
– Dessutom är det viktigt att man inte har för många personer att leda. Jag brukar skämtsamt jämföra med Jesus. Han hade bara tolv lärjungar och ändå lyckades en smita ifrån honom, avslutade Gunnar Wetterberg.