Stora skillnader i hälsa och arbetsvillkor

Arbetare, lågutbildade, personer med svag ekonomi och de som är födda utanför Norden trivs sämre och oroar sig mer än andra för att förlora jobbet. Kvinnor rapporterar en sämre psykosocial arbetsmiljö än män.
Skillnaderna i hälsa och arbetsvillkor är problematiska, säger Folkhälsoinstitutet i en ny rapport.

Både positiva och negativa drag i utvecklingen av hälsa och psykosociala förhållanden lyfts fram i rapporten Hälsa i arbetslivet. Den var en del av underlaget till en större folkhälsorapport som presenterades i höstas och bygger på både Folkhälsoinstitutets egna undersökningar och uppgifter från till exempel Arbetsmiljöverket.

På plussidan nämns att ohälsotalet har gått ned. Andelen som säger att de mår bra på jobbet har ökat. Det totala antalet arbetsskador har minskat under 2000-talet, även om siffrorna för 2010 visade på en ökning igen. Kvinnor anmäler färre arbetsolyckor än män och upplever i högre grad att de får stöd av sina chefer i arbetet.

Stora krav och litet inflytande

På minussidan nämns till exempel att en ganska hög andel beskriver att de utsätts för stora krav i jobbet, har lite inflytande och dåliga möjligheter till återhämtning. Stig Vinberg, ansvarig för rapporten, tycker att många tecken pekar på fortsatta brister i den psykosociala arbetsmiljön.

– Det finns också mycket stora skillnader i hälsa och arbetsvillkor mellan olika grupper, säger han.

Skillnaderna mellan könen är en aspekt. Ohälsotalet är högre för kvinnor och kvinnor rapporterar också mer att de utsätts för höga arbetskrav och har lite inflytande. På de punkterna finns mycket kvar att göra, inte minst för arbetsgivarna inom kommuner och landsting.

– Vi ser också att till exempel lågutbildade, arbetare och personer som är födda utanför Norden är mer oroliga för att förlora jobbet och har sämre trivsel. 

Viktigt minska skillnaderna

Att de människor som har de mest slitsamma jobben – och som allt oftare arbetar under osäkra anställningsvillkor – oroar sig mest, är väl knappast förvånande?

– Nej, så har det säkert varit tidigare också, säger Stig Vinberg. Men kunskapen borde kunna ligga till grund för riktade insatser, mot de grupper som har särskilt dåliga värden. Det är viktigt att fundera på hur man kan minska skillnaderna i hälsa i arbetslivet.

Över huvud taget behöver samarbetet mellan olika myndigheter och aktörer inom området arbetsmiljö och hälsa förbättras, är en slutsats i rapporten. Likaså att det behövs bättre mått för att mäta hälsa och psykosociala aspekter.  

Företagshälsovården ojämnt fördelad

Antalet arbetsolycksfall eller förekomsten av tunga lyft är till exempel viktiga indikatorer i vissa branscher, menar Stig Vinberg. Men de fysiska faktorerna fångar inte den mentala belastning som kan vara det största problemet i andra slags arbeten.

Tillgången till företagshälsovård är också ojämlikt fördelad, enligt rapporten. Framförallt anställda på riktigt små arbetsplatser saknar tillgång till företagshälsovård. Samtidigt pekas företagshälsovården från politiskt håll ut som en viktig aktör när det gäller hälsa i arbetslivet och arbetslivsinriktad rehabilitering, konstaterar Stig Vinberg. Men om små företag och organisationer inte är anslutna till företagshälsovården, är det svårt att se hur den ska kunna få en så betydelsefull roll, menar han.