Krönika: Mitt liv hotades av mediciner

Publicerat:27 februari 2009

Författare:Helene Tursten

Taggar: Hälsa Krönika

Helene Tursten är sjuksköterska och tandläkare, men vid 40 års ålder drabbades hon av reumatisk sjukdom och kunde inte fortsätta sitt jobb. Numera är hon en väletablerad deckarförfattare. I hennes eget liv har det inte hänt några dramatiska mord, men hon har faktiskt känt sig hotad till livet av sina mediciner. Till slut hittade hon själv en lösning.

Jag var en olydig patient, men jag har en gedigen medicinsk bakgrund att luta mig mot. 1976 tog jag sjuksköterskeexamen vid Sahlgrenska sjuksköterskeskolan i Göteborg. Under tre år arbetade jag på kirurgisk vårdavdelning. 1979 började jag på Tandläkarhögskolan i Göteborg. När jag hade arbetat i nästan tio år som tandläkare, drabbades jag akut av en reumatisk sjukdom.

Förlamande trötthet

En morgon i augusti 1993 vaknade jag och kunde inte ta mig ur sängen. Hela kroppen hade svullnat upp och alla leder värkte. Läkaren på vårdcentralen skrev remiss till Reumatologen i Karlstad, där jag blev inlagd för utredning under några veckor. Jag fick diagnosen Sjögrenssyndrom. Det värsta med sjukdomen var den förlamande tröttheten. Jag hamnade i en ond cirkel med ständig värk och trötthet.
Naturligtvis fick jag effektiva reumatikermediciner. Om något har effektiv verkan så har det som bekant även bieffekter. Jag fick samtliga som stod i FASS. Efter mitt tredje magsår sa jag till min man: ”Jag är 40 år. Min sjukdom är i sig inte dödlig men jag kommer att dö i förtid av medicinernas biverkningar.”

Två år efter min Sjögren-diagnos upptäcktes det att jag var glutenintolerant. Redan tidigare hade jag insett att jag måste vara försiktig med laktos. När jag började äta glutenfritt så märkte jag efter några veckor att lederna började svälla av. Det innebar att jag fick mindre värk, vilket bidrog till att jag fick bättre sömn, vilket i sin tur medförde att jag blev piggare på dagen.

Min teori är att något överanstränger immunsystemet och triggar igång det. Och man är vad man äter. Jag märkte hur min reumatiska sjukdom mildrades när jag åt glutenfritt och undvek laktos. Det låg nära till hands att misstänka kosten som utlösare av min autoimmuna sjukdom.

Kejsarkosten från Kina

Ungefär samtidigt råkade jag läsa en artikel i ”Reumatikertidningen”, där en äldre man berättade hur han hade insjuknat akut under en ensamsegling jorden runt som fick kontakt med en kinesisk läkare som rekommenderad Kejsarkosten. Den kosten upptäcktes för över 2000 år sedan av livläkarna till en kinesisk kejsare som hade drabbats av svår reumatism. Den används än idag i Kina.
Kosten innebär att man inte äter kött och undviker allt som är surt, inklusive frukt och bär. Man får äta alla sorters grönsaker, fisk och skaldjur.

Ensamseglaren följde den kinesiske läkarens råd och efter ett tag kunde han segla hem sin båt till Sverige igen. Det klack till i mig när jag läste det här. Jag hade julen innan märkt att lederna svullnade upp när jag åt julskinka. Förutom allt som innehåller gluten eller laktos så uteslöt jag allt kött, frukt, bär och sura drycker, såsom juice och vin. Jag åt fisk, skaldjur, alla sorter av färska och tillagade grönsaker, ägg och get- och fårostar. Och idag är urvalet av gluten- och laktosfria livsmedel stort.

Slängde medicinerna

Det gick inte på några veckor eller ens månader, men efter ett tag märkte jag att jag började må allt bättre. Ledsvullnaden blev betydligt mindre, jag återfick rörligheten i nacken och händerna, även om styrkan var nedsatt. Lyckan var att kunna köra bil igen! Eftersom jag orkade promenera längre sträckor och började vattengympa regelbundet, förbättrades min kondition och allmänna välbefinnande. Det bästa var att jag ganska omgående kunde dra ner på medicinerna. De var inte livsviktiga utan skulle bara göra mina smärtor uthärdliga. Alltså kunde jag själv besluta om att trappa ner. En dag samlade jag ihop alla medicinförpackningar i två (!) plastkassar och gick och lämnade in dem på Apoteket. Sedan den dagen har jag aldrig tagit något annat än vanlig Paracetamol vid värk.

Min läkare på Reumatologen slutade och jag fick istället en äldre överläkare. Han förvånades över hur bra mina provvärden hade blivit. När jag började prata om Kejsarkosten avbröt han mig och sträckte fram en receptblankett. ”Det här är det enda som hjälper reumatiker”, sa han. Det var ett recept på T. Prednisolon, 100 st á 10 mg. Jag löste aldrig ut det. Genom åren har jag blivit intervjuad av flera tidningar om Kejsarkosten. Man märker att både folk i allmänhet och läkarvetenskapen är mera öppen för tanken att maten vi äter är en viktig faktor för vår hälsa. I vissa fall kanske den viktigaste.