Krönika: Kanske mår jag bättre av att vara dålig

Publicerat:13 mars 2009

Taggar: Hälsa Krönika

Hälsokraven ökar. Är det inte dags att istället tala om vad som får oss att må bra? Suntliv.nu:s Hanna Köllerström funderar kring hälsobegreppet.

Sitter en eftermiddag på kontoret och drömmer mig bort. Ser mig själv smita iväg, snabbt som en vessla, förbi kollegornas rum för att slänga mig in i hissen. En rask promenad runt kvarteret till målet – en bar med mjuka fåtöljer framför brasan och ett glas rött vin i handen. Välbefinnandet sprider sig i kroppen och en cigarett dyker plötsligt upp i handen – jag sjunker djupare ner i fåtöljen och dåsar i välbehag.

Drömmen slås plötsligt i bitar av en barsk inre röst:
– Det är farligt att röka och man får inte göra det i offentliga miljöer – och dricker du vin mitt på dagen, du ska ju arbeta!

Ögonblicket är förbi, suckande återgår jag till datorn.

Hela samhället har drivit igång en enorm kampanj för ett hälsosammare liv. På jobbet ska vi mäta fett, gympa på lunchen, äta nyttigt och vara sociala. Sedan ska vi helst jogga hem, laga en läcker middag och sätta surdegen på jäsning över natten.

Varför måste vi vara så hälsosamma och energiska? Är det enda vägen till ett lyckigt liv, och är ett lyckligt liv alltid det längsta livet?

Jag kanske blir lyckligare av att bolma på en cigarr, vräka i mig fet (och fantastiskt god) pizza samtidigt som jag slötittar på skräp-TV. Kan den stundens tillfredsställelsen kompensera min ökade ohälsa, och till och med vara mer hälsosam än ångesten över att inte ha köpt ekologiska morötter?

Forskning är inne på samma spår

Tanken får delvis stöd från akademiskt håll. Forskaren Erika Björklund har i sin avhandling kommit fram till att hälsoprojekt på arbetsplatser leder till en rad negativa saker. Personalen delas upp som ”dåliga” och ”bra” människor, baserat på hur mycket de strävar efter god hälsa. En upplevelse som också påverkar livet utanför arbetet, hur man ser på sig själv.

Stackarna på personalavdelningarna som arbetar med hälsoarbete, skapar enligt henne alltså inte enbart välmående medarbetare, utan dessutom A- och B-lag. De ”bra” människorna sliter och släpar för att hålla uppe den hälsosamma ”lyckade” livsstilen, och de ”dåliga” är dömda till ett liv på skuggsidan.

Bredare hälsa

Är det vår hälsodefinition som är för snäv? Borde den även inkludera sådant man gör och mår bra av, men inte nödvändigtvis är så nyttigt för kroppen? I så fall behöver jag inte ha dåligt samvete när jag struntar i den växande tvätthögen och dammråttorna, utan tar ett glas vin i soffan framför TV:n.

En kollega upplyser mig om Freuds definition av hälsa: hälsa är förmåga till kärlek och arbete. Det låter vettigt, då mår man både fysiskt och mentalt bra och kan dela med sig av både känslor och tjänster. Om jag sedan springer tre mil om dagen är väl bra, men inte helt avgörande för hur jag mår.

Att leva nyttigt och hälsosamt är bra och ska uppmuntras, men det är inte enda vägen till ett lyckigt liv. Vägen innehåller så mycket mer: vänskap, skratt och njutning. Utmaningen ligger i att ge plats för dessa i vardagen, när det är så mycket enklare att fokusera på konkreta hälsofrågorna som motion och nyttig mat. Så att vi mår bra.

Själv ska jag se över mina så kallade dåliga ovanor, behålla och uppskatta de ovanor som får mig att mår bra, rent av att bli lyckligare.