Att vara livsmedelsinspektör är ett ensamarbete och förutsättningarna för arbetet har ändrats de senaste åren med nya EU-regler.
Bild: Nordic Photos
Pressade inspektörer i butik och på krog i forskarfokus
Publicerat:12 augusti 2011
Författare:Mats Utbult
Det saknas livsmedelsinspektörer och de som finns är pressade av tidsbrist och konflikter med dem de kontrollerar, i butiker och restauranger. EU-lag har de senaste åren förändrat grunden för arbetet, Vilka möjligheter och hinder finns för dem - och för andra inspektörer? Detta är temat för ett nytt forskningsprojekt vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp.
Projektet, som AFA Försäkring beviljade stöd till i juni 2011, pågår i tre år och tanken är att resultaten ska kunna användas även för andra typer av offentliga inspektörer. Men i studien är det just livsmedelsinspektörer som står i fokus. Forskningsledare är professor Peter Lundqvist, chef för området Arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi, vid fakulteten för landskapsplanering och trädgårds- och jordbruksvetenskap. Till sin hjälp i arbetet med ansökan har han haft agronomen Rosmari Emanuelsson, som själv har arbetat som livsmedelsinspektör. Hon kommer också att höra till de sökande till den doktorandtjänst som man utlyser när projektet nu startar.
Kommunikationen i centrum
En definition av vad en inspektör är lyder: en anställd person som formellt kontrollerar att allt är som det skall vara. En utgångspunkt för projektet är att de flesta tycker att vi måste ha inspektioner inom olika områden, men samtidigt är det en hel del som inte gillar att själva bli utsatta för en inspektion. Ibland kan det gå så långt som till hot och till och med våld, som i fallet med den misshandlade livsmedelsinspektören i Ludvika (läs mer här). Kommunikationen mellan inspektörer och de inspekterade står därför i centrum för projektet, där man genom enkäter och i intervjuer ska ta reda på hur de båda grupperna upplever kontakten.
Rosmari Emanuelsson berättar att när hon själv arbetade som livsmedelsinspektör tyckte hon att det roligaste var just detta att träffa många olika människor:
- Kontakten och kommunikationen med dem var utvecklande, jag lärde mig mycket på flera olika plan, säger hon. Det gäller att läsa av människor och kommunicera på rätt sätt så att budskapet går fram.
Hon framhåller att det finns många olika kulturer representerade i matbutiker och restauranger och det gäller att kontrollera att de förstått vad man menat. Och vice versa. Som inspektör hamnade hon också ofta i diskussioner om samsynen, eller brist på samsyn, mellan de olika inspektörerna. ”Den andra inspektören sade inte så, varför gör ni inte likadant?”. Hon minns också arbetet som livsmedelsinspektör som stressigt på många sätt:
-Det är ett ensamarbete med krav på att ta många beslut därute, man hann inte alltid att vara så noga som man ville. Det är svårt att tolka lagen ibland och då gäller det att få tag i någon på livsmedelsverket som kan ge råd.
”Krögare rasar”
Sedan 2006 har grunden för arbetet ändrats, genom att gemensam EU-lagstiftning ger mer ansvar för företagarna själva att bestämma hur man når målen om livsmedel utan hälsorisker. Det finns inte längre detaljregler med centimeter hit och dit i ett restaurangkök. Men enligt en enkät som tidningen Restaurangvärlden gjorde förra året tycker många i branschen att en del inspektörer lever kvar i det gamla: ”Intentionerna med livsmedelslagen stämmer inte överens med hur kontrollen bedrivs i praktiken. Flexibiliteten och lyhördheten hos livsmedelsinspektörerna brister” .
Under rubriken ”Krögare rasar mot orättvisa inspektörer” skriver tidningen om ”maktgalna inspektörer som brister i kunskap och gör olika bedömningar beroende på vilken kommun de är verksamma i”. En intervjuad säger: ”Jag är delägare i flera krogar runt om i landet och det är frapperande hur något som endast noteras som en avvikelse i den ena kommunen kan innebära föreläggande i en annan” – ett exempel är en spricka i en kakelplatta.
Resultat till direkt nytta
Livsmedelsinspektörerna har många olika slag av utbildning, allt från långvägare inom de berörda branscherna till agronomer och andra med naturvetenskaplig universitetsutbildning. Det kan också vara en förklaring till den bristande samsyn, som även många livsmedelsinspektörer tycker är ett problem. Livsmedelsverket har i år startat en utredning om en särskild grundutbildning för just livsmedelsinspektörer och i våras startade en fortbildning för redan yrkesverksamma.
I det utvecklingsarbete som pågår inom det här området är det meningen att forskningsprojektet ska komma till direkt nytta. Det första steget i projektet blir att bilda en referensgrupp med representanter för arbetstagare, arbetsgivare, branschorganisationer och myndigheter. Sedan genomför man en enkätstudie på internet med inspektörer och företagare om hur de från var sitt håll upplever inspektionsarbetet och kommunikationen i samband med inspektionerna.
Forskaren kommer att genomföra öppna intervjuer, utan styrande frågor, med enskilda inspektörer och företagare, cirka 10-15 per grupp. Och med det som kommit fram i enkät och intervjuer som grund bildar man tre så kallade fokusgrupper, en med inspektörer, en med företagare och en blandad. I grupperna genomför man mer strukturerade gruppintervjuer, som syftar till att få fram hinder och möjligheter i inspektörsrollen.
Det samlade resultatet presenterar man på ett slutseminarium med referensgruppen och särskilt inbjudna företrädare, där man ska diskutera möjliga strategier för en framtida inspektörsroll. Utifrån detta kommer man arbeta fram ett förslag till handlingsplan, som blir en del av projektets slutrapport.
Läs också på Sunt liv:
Här väntade hämnaren på livsmedelsinspektören
Hot mot myndighetspersoner hotar också rättssäkerheten