Samsyn saknas på farliga ämnen
Publicerat:02 mars 2011
Författare:Michael Nyhaga
Samma ämne kan bedömas helt olika i skilda länder. I ett land kan det vara cancerframkallande i ett annat endast irriterande. Dessutom skiljer gränsvärden mellan länder och yrkesgrupper. Det visar en ny avhandling.
– Det är förvånande att skillnaderna är så stora från land till land, säger Linda Schenk, forskaren bakom avhandlingen som lagts fram vid KTH, Kungliga Tekniska Högskolan.
– De är så pass stora att det är anmärkningsvärt.
Ett exempel som rör sjukvårdspersonal är halotan, som används vid narkos. I USA tillåts 50 ppm (miljondelar), i Sverige 5 ppm och i Australien endast 0,5 ppm i luften. En hundra gånger högre halt är alltså tillåten i USA – och tio gånger högre i Sverige – än vad som tillåts i Australien.
Ett annat exempel är ämnet paradiklorbenzen, som bland annat används i doftrenare för toaletter. Det är cancerstämplat i endast vissa länder. För 14 ämnen fanns väldigt stora skillnader mellan de 18 länder som ingår i studien. Sverige sticker dock inte ut mycket.
– I två fall hade vi de högsta gränsvärdena och i några fall de lägsta, men vi ligger huvudsakligen i mittintervallet.
När det gäller så kallade fenylglycidyleter tillåter vi en halt i luften av 10 ppm, men i USA har man satt ett gränsvärde på 0,1 ppm.
Ses inte över tillräckligt ofta
Men är det inte naturligt att människor gör olika bedömningar av vetenskapliga studier exempelvis?
– Det borde finnas mer konsekvens i det som bedöms. Ofta är det svårt att se vad man tagit hänsyn till och varför man tycker att en studie är bra.
En orsak till att det är så stora skillnader mellan gränsvärden och hur man ser på ämnens farlighet i olika länder är enligt Linda Schenk att gränsvärdena alltför sällan uppdateras när nya kunskaper tillkommer. Många av de gränsvärden för totalt 1 300 ämnen i 18 länder som hon studerat har inte uppdaterats på trettio år.
– Sverige är ett av få länder som specificerar när vi faktiskt tittat på ämnet, många länder gör inte det. Arbetsmiljöverket har koll på de ämnen som används mest, men det skulle inte skada med mer resurser. Många av våra gränsvärden är 20–30 år gamla.