Privatiseringarna ökar behovet av regionala skyddsombud

2010 genomförde de regionala skyddsombuden sammanlagt 70.000 arbetsplatsbesök, vilket man kan jämföra med att Arbetsmiljöverkets inspektörer gjorde 16.000 inspektioner på de mindre arbetsställena.

Mellan 2005-2009 ökade de regionala skyddsombudens besök på arbetsplatser med 37 procent, samtidigt som antalet heltidsengagerade regionala skyddsombud bara ökade med 6 procent.

En del regionala skyddsombud är det på heltid, ibland i många år, andra är det på deltid samtidigt  som de är kvar i sitt vanliga jobb, eller har det som en mindre del i ett fackligt uppdrag. Det skiftar mycket hur stort geografiskt område man har att täcka – en kommun, ett län eller del av ett län, i ett förbund hela landet…

Bara Sverige har ett så allomfattande system med regionala skyddsombud som det som finns idag. Liknande verksamhet finns bara inom vissa branscher eller regioner i Norge, Italien och Spanien.  I Sydafrika har Lantarbetarförbundet regionala skyddsombud – svenska Kommunal har stött utbildningen av dem.

Behovet ökar ständigt

”De regionala skyddsombuden, en unik och viktig resurs för arbetsmiljöarbetet” heter studien som skrivits av forskarna Ing-Marie Andersson, Gunnar Rosén och Erik Flemström.  De har använt sig av statistik från Arbetsmiljöverket, AFA Försäkring och Statistiska Centralbyrån, gått igenom vad som tidigare skrivits, hämtat in uppgifter från fackförbunden och genomfört samtal med ansvariga på Arbetsmiljöverket och med arbetsgivare. De har också haft samtal i grupper med sammanlagt 48 regionala skyddsombud. Av dessa arbetade tre inom Kommunal och ansvarade sammanlagt för 1.720 arbetsplatser, två inom SKTF, och tre inom Lärarnas Riksförbund.

Forskarna  beskriver hur de regionala skyddsombuden (RSO) spelar en viktig roll för att bibehålla och utveckla arbetsmiljöarbetet på små arbetsställen, där behoven är stora. De viktigaste uppgifterna för RSO är att aktivera det lokala arbetsmiljöarbetet och medverka när man behöver utreda arbetsolyckor och liknande.  Oftast har de regionala skyddsombuden ett ganska bra samarbete med arbetsgivarna, uppfattar deras arbete som ett stöd. Men motsatsen förekommer också och det berättas om hot och våld.

På senare år talar många om att fler brandkårsutryckningarna drabbar den planerade verksamheten för att få igång arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna.

Det förebyggande arbetet har minskat i takt med att företag använder företagshälsovård i mindre grad.  De nya lagreglerna inom sjukförsäkring och rehabilitering ökar bördan ytterligare, eftersom det har blivit allt vanligare att RSO deltar i samband med sådana ärenden.  Forskarna beskriver en ökning när det gäller psykosociala arbetsmiljöfrågor som hot, våld och stress, utan att det minskat med olyckor, belastningsskador, kemiska risker.  De nya arbetsmiljöfrågorna innebär ökade kunskapskrav och behov av mer vidareutbildning. När regeringen lade ner Arbetslivsinstitutet, som hade vidareutbildning av RSO, innebar det avsevärt försämrade möjligheter till kompetensutveckling. Bara i viss mån har detta kompenserats av Arbetsmiljöhögskolan i Lund och Mälardalens högskola. Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet innebär även färre kontakter med arbetsmiljöforskare, enligt regionala skyddsombud som är intervjuade i studien.

Det statliga stödet till utbildning av skyddsombud har minskat till en bråkdel av vad det var på 90-talet, konstaterar forskarna.  Andelen ombud med grund- och vidareutbildning har minskat på senare år. Detta ökar också behovet av RSO.

Genomsnittsåldern är på många håll hög och det ställer stora krav på nyrekrytering och utbildning – det skiljer sig dock mellan olika förbund.  Flera förbund rapporterar om ökade svårigheter att rekrytera nya RSO, det tar allt längre tid att ersätta RSO som försvinner. De som arbetar på deltid får också oftare problem med att ta ledigt från jobbet.

Privatiseringen har stark påverkan på RSO-verksamheten

Enligt forskarna ökar ständigt behovet av RSO-verksamhet, eftersom antalet små företag ökar, omfattningen av arbetsmiljöfrågor ökar, och alltför många arbetsgivare har bristande förmåga att organisera ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete. Antalet företag med mindre än 50 anställda har ökat med fjorton procent mellan 2005 och 2009. Fler mindre företag kommer också in från andra länder och arbetar, vilket innebär ytterligare en utmaning för de regionala skyddsombuden.

I ett avsnitt om förändringar i arbete och omvärld konstaterar forskarna att ”den ökande privatiseringen av kommunal och landstingsdriven verksamhet har en stark påverkan på RSO-verksamheten”.  Under tio år, mellan 1995 och 2006, ökade den privata andelen av kommunernas verksamhet – förskola, skolbarnomsorg, grundskola, gymnasieskola, komvux, äldreomsorg med mera – från tre till tretton procent. Inom landstingen mer än fördubblades köpen av verksamhet under samma period.  De fem år som gått sedan 2006 har andelen ökat ytterligare i kommuner och landsting. Mellan 2002 och 2009 har exempelvis antalet friskolor upp till nian ökat från 90 till nära 700. Varje fjärde gymnasieelev går numer på en friskola.

Representanter för TCO-förbund säger i studien att de nya driftsformerna ökar behovet av regionala skyddsombud. De konstaterar också att ”byte av huvudman gör att arbetsmiljöarbetet får börja om från början”. Nyligen rapporterade Arbetsmiljöverket om en studie av arbetsmiljöarbetet i privata vårdföretag i Bergslagen, vars resultat bekräftade den bilden.

Lärarförbundet har på senare år arbetat mycket med ärenden om nedläggningar och uppköp av skolor, skyddsronder, ombyggnad av lokaler och enskilda medlemsärenden. Man rapporterar om svårigheter med att ens få avtala tid för besök med arbetsplatser.

Inom Saco var det ökande antalet friskolor ett skäl till att Lärarnas riksförbund så sent som 2004 startade sin RSO-verksamhet. 15 procent av förbundets medlemmar arbetar idag vid friskolor.  85 procent av dessa arbetsplatser är små. De flesta saknar företagshälsovård. Lärarnas riksförbund rapporterar att negativa attityder hos en del arbetsgivare mot fackligt arbete dessutom gör det svårare att rekrytera skyddsombud på arbetsplatserna, vilket ökar behovet av regionala skyddsombud.

Akademikerförbundet SSR startade så sent som 2010 RSO-verksamhet i åtta län, med fokus på att få igång systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna.

"En central och viktig del i arbetsmiljöarbetet"

Arbetsmiljöverkets inspektörer har minskat sina besök på arbetsplatserna, som en följd av kraftigt minskade anslag. Desto viktigare blir det då med besöken från de regionala skyddsombud. Men det finns en oro inom fackförbunden för att arbetsgivarna har en minskad förståelse för deras verksamhet.  Man har efterlyst hjälp av Arbetsmiljöverket med att klargöra för arbetsgivare vilka regler som finns om detta.

Regionala skyddsombud är en central och viktig del i arbetsmiljöarbetet, enligt Arbetsmiljöverket.  Och på en del håll finns ett gott samarbete mellan RSO och arbetsmiljöinspektörer. Men det skiljer sig mycket mellan olika delar av landet och är ofta personberoende. Forskarna tycker att det är märkligt att det inte alls finns någon formell samverkan. Och de förvånas också över att det inte finns mer av samarbete mellan de fackförbund som verkar inom samma branscher.

Forskarnas sammanfattande bild är att de regionala skyddsombuden har ett stort engagemang i sitt uppdrag och att de efterhand bygger upp en kompetens och erfarenhet som får stor betydelse för deras möjligheter att få igång ett arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna.

De regionala skyddsombuden fyller alltså en viktig funktion sett ur ett bredare samhällsperspektiv. Det konstaterar  LO, TCO och Saco i samband med att man presenterar forskarnas studie. Man påpekar också att regeringen i sin nationella handlingsplan för arbetsmiljö har slagit fast att kunskapen om arbetsmiljöfrågor ska öka i hela samhället – och fortsätter:

-Ska det vara möjligt måste man se de regionala skyddsombuden som en viktig resurs. LO, TCO och Saco hoppas att regeringen tar arbetsmiljöfrågorna på allvar och medverkar till en långsiktig utveckling som säkerställer finansieringen av de regionala skyddsombudens verksamhet.

-Under lång tid har fackförbunden tagit ansvar för att bidra till skyddsombudsverksamheten med egen finansiering utöver de statsbidrag som utgår. Det finns dock en gräns för vad våra medlemsförbund klarar att bära och den gränsen är nu passerad.

Av 164 mkr som de kostar står staten för 100 mkr. Förbundens andel har sedan 1990-talet fördubblats  från 20 procent till 40 procent i genomsnitt. För en del TCO-förbund är andelen så hög som 55 procent.

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Prenumerera på suntlivs nyhetsbrev!