Mäns arbetsskador godkänns dubbelt så ofta

Publicerat:26 november 2007

Författare:Mette Lagergren

Alla arbetsskador som inte orsakas av olyckor kallas för arbetssjukdom, och de flesta fall beror på belastningsbesvär. Det är fler kvinnor än män som anmäler arbetssjukdom till Försäkringskassan. Trots det är det dubbelt så vanligt att män får sina besvär godkända som arbetsskada. År 2006 godkändes 26 procent av männens anmälningar och 13 procent av kvinnornas.

Anledningen är inte illvilliga handläggare på försäkringskassan, utan att de grundar sina beslut på den forskning som finns, säger Anne Marit Överby på Kommunal.

– Hittills har man till största delen forskat på män och mansdominerade yrken och det slår tillbaka på kvinnorna. Det finns för lite forskning på våra vårdbiträden, undersköterskor och köksbiträden. Män och kvinnor kan ha olika muskelmassa, olika sjukdomssymtom och ha olika yrken som sliter på olika sätt, och där brister forskningen, säger hon.

Det är lika stor andel män som kvinnor som besväras av fysisk belastning. 59 procent av bägge könen anmälde detta som orsak till arbetssjukdom 2005.

Godkänns inte som arbetsskada

Anne Marit Överby ansvarar för försäkringsrättsfrågor på Kommunal och överklagar ständigt försäkringskassornas avslag. De svåraste ärendena att få godkända är de skador som har kommit efter några år, och de besvär som klassas som ”typiskt kvinnliga”. 

– Fibromyalgi med värk i nacke, axlar och rygg är till exempel en sjukdom som oftast drabbar kvinnor. När man läser dessa kvinnors sjukjournaler ser man ofta att det har hänt något många år tidigare, en förflyttningsolycka till exempel. Det går några år och så utvecklas fibromyalgin. Det är mycket vanligt att det går att hänvisa tillbaka till en belastningsskada, men det godkänns inte som arbetsskada.

Måste hända något nu

Att få fram ytterligare forskning som kan leda till en förändring kommer att ta åtminstone fem-tio år, tror Anne Marit Överby, och hon är orolig för de många kvinnor som drabbas under tiden. Eventuellt skulle man kunna införa en positiv särbehandling, resonerar hon.

– Under tiden som forskning pågår skulle man kunna införa en kvotering, att ungefär lika många män som kvinnor får sina skador godkända. Det kan vara en tanke. Det är ju uppenbart att något är fel som det ser ut i dag.

Lagen är sexistisk

Men även arbetsmiljölagstiftningen behöver ses över. Det hävdar Maria Steinberg, universitetslektor i arbetsmiljörätt vid Örebros universitet.

– Lagen är sexistisk. Regler för kvinnliga arbeten, som ofta är mer relationsinriktade, saknas. Föreskrifterna är gjorda för män och manliga arbeten, säger hon.

Den första arbetsmiljölagen kom 1889 för att tillgodose industriarbetarnas behov och skulle framför allt förhindra arbetsplatsolyckor. En större förändring och utökning av lagen gjordes 1977, då var vi fortfarande ett industrisamhälle. Därefter har den offentliga sektorn byggts ut och kvinnorna har kommit ut i arbetslivet.

– Sen dess har man lappat i arbetsmiljölagen, men själva konstruktionen utgår från fabriksarbetsplatser. Det man säger är att de problem som rör kvinnor är så svårt. Men om man ägnade lika många timmar till att fundera kring och lagstifta om kvinnors arbetsmiljö som man gjort för männens så skulle man komma fram till något. Man tar inte kvinnors problem på samma allvar och ägnar inte lika mycket tid åt det, säger Maria Steinberg.

Källa: Arbetsmiljöstatistik, rapport 2006:2, Statistik om belastningsergonomi, Arbetsmiljöverket

Vill du läsa mer om arbetsmiljö och hälsa?

Då kan du prenumerera på vårt nyhetsbrev