Grovt misshandlad i jobbet - hämnd för gammalt beslut

När livsmedelsinspektören lämnade den pizzarestaurang i Ludvika som han just inspekterat, blev han överfallen och grovt misshandlad av en av de anställda. Det var en hämnd för ett flera år gammalt beslut, som hade satt P för den 30-årige mannens egen bana som restaurangägare. Livsmedelsinspektörens chef, Bror Wallin, berättar här om detta färska exempel på ökat hot och våld vid myndighetsutövning.

Arbetsmiljöverket startar i år en flerårig riksomfattande tillsynsinsats, för att få bättre fart på det förebyggande arbetet mot sådant hot och våld, hos alla offentliga myndigheter och organ läs mer i särskild artikel).  Överfallet i Ludvika skedde i mars 2011 och i början av augusti väckte åklagaren åtal för våld mot tjänsteman – ett våld som bestod av att 30-åringen knuffade och sparkade på den drygt 50-årige inspektören och gav honom ett stort antal knytnävsslag i ansiktet.

– Han hade fått sina glasögon krossade och var väldigt illa tilltygad, ögonen var igenmurade och näsan blodig och svullen, berättar Bror Wallin. Han ville inte sjukskriva sig, men den närmaste tiden efter överfallet kunde han inte utföra sina inspektioner, utan fick sköta pappersarbete på kontoret. Det största bekymret är att han fick en nackskada som han går på behandling för fortfarande, efter ett halvår. Han känner också obehag inför att röra sig ute i staden, eftersom den åtalade bor här.
Bror Wallin förklarar att den överfallne hade arbetat som livsmedelsinspektör i sex-sju år och dessförinnan själv arbetat i restaurangbranschen i mer än 15 år, även som krögare.
– Han har alltså en stor erfarenhet och kunskap inom det här området och är väldigt duktig på att hantera folk. Efter överfallet har han också fått en stor uppbackning från andra pizzeriaägare, vi har tjugo stycken i Ludvika. De har besökt honom, ringt och skickat kort.

Salmonella stängde pizzeria

Vad väckte då den stora vreden hos den åtalade? Bror Wallin berättar:
– För tre och ett halvt år sedan drabbades många gäster till den pizzeria, som han då ägde, av salmonella. Vi konstaterade att smittan kom från hans restaurang och livsmedelsinspektören beslutade att stänga den, för sanering. Men ägaren vägrade att ta till sig att magsjukan verkligen kom därifrån och blev oerhört arg när tidningarna dessutom skrev om saken. Jag minns att jag en dag hörde en mycket högljudd man här på kontoret och när jag gick dit såg jag hur den här mannen i princip höll på att hoppa på livsmedelsinspektören. Jag gick fram och förklarade att han fick lugna ner sig eller lämna lokalen, annars tvingades jag polisanmäla honom. Då gick han till hissen och försvann.

Efteråt sålde han sitt ställe och fick jobb på en annan pizzeria – vars ägare i våras tillkallade livsmedelsinspektören för att få en ny ytbeläggning godkänd. Ägaren var först inte på plats när inspektören kom dit. Men där var den anställde 30-åringen. Lite senare kom ägaren och gick tillsammans med inspektören igenom förändringarna, medan 30-åringen till synes försvann. I själva verket stod han utanför och väntade på att få ge sig på livsmedelsinspektören, när denne kom ut. Denne tvingades fly in i en tobaksaffär vägg i vägg med pizzerian för att ta skydd – men hade då redan hunnit bli rejält påpucklad.

Stängda eller öppna dörrar

– I det här jobbet får man höra hårda ord när de som utsätts för kontroll har tyckt det ena och det andra och de hotar med att gå till tidningarna om det inte blir som de vill, säger Bror Wallin. Sådant är vi vana vid att hantera. Men att någon handgripligt ger sig på en livsmedelsinspektör har jag inte varit med om under mina 40 år i det här jobbet.

Bara några månader före överfallet gjorde Arbetsmiljöverket en inspektion i Ludvika och pekade bland annat på brister på två punkter: rutiner för att rapportera och följa upp hot och våld, och stängda dörrar på kontoret. Bror Wallin konstaterar att de kanske varit lite för informella i den lilla kommunen när det gäller rapportering och uppföljning. Där ska de skärpa sig. Men efter att alla berörda har diskuterat saken, kom de ändå fram till att de vill fortsätta med öppna dörrar. Motiv: ”Vi vill ha en öppen dialog med våra kunder och inte skapa någon misstänksamhet”.
Den första tiden efter överfallet hyrde dock kommunen in en väktare, tills man försett inspektörerna med bärbara larm som går både till ett vaktbolag och polisen, och en fast larmknapp på kontoret.

Chockade och omskakade

Christina Wikman är skyddsombud för SKTF i Ludvika och har egen erfarenhet av inspektörsjobb inom två områden som ibland inneburit en del konfliktfyllda möten: djurskyddet (som för ett par år sedan överfördes till staten) och alkoholinspektionen.

– Vi blev ganska chockade och omskakade av överfallet. Ingen trodde att det kunde gå så här långt.  Som skyddsombud hade jag hört talas om verbala hot, och varit med om en del själv i djurskyddet som kunde vara otäckt nog, berättar hon. Allvarligare saker förknippade jag med socialsekreterare, poliser och värdetransporter. Men det finns ju många myndigheter som en del personer upplever som fientliga när vi kommer med våra krav och påpekanden.
Hon arbetar nu på en säkerhetspärm med nya rutiner, som parterna har tagit fram tillsammans – och samarbetet har gått bra, man har varit på samma våglängd. Det viktigaste budskapet tycker hon själv handlar om att man noga ska tänka över om man ska gå ut ensam eller tillsammans med andra.

– Det gäller att ta in allt som föregått besöket, i form av e-brev och telefonsamtal, men också magkänslan: ”Kan det vara farligt?” Man vet inte alltid vilka människor som man träffar på.  Och hur man bedömer det skiljer sig från individ till individ. Den som har jobbat länge kan använda sina erfarenheter för att klara en svår situation på egen hand. Det avgörande är hur jag själv upplever vad som är obehagligt.

För just livsmedelsinspektörerna har det hittills varit mycket ovanligt att man använt sig av möjligheten att vara två som genomför besök – det har kunnat gå flera år emellan att detta har inträffat. Helt annorlunda har det varit för alkoholinspektörer, berättar hon. Där har det varit ganska vanligt att genomföra en kontroll tillsammans med livsmedelsinspektörer och kontrollanter från tullen och skattemyndigheten, och med polis och räddningstjänst. Ibland är det några, ibland samtliga.  Alla har sitt att inspektera, men genom att vara fler minskar också riskerna betydligt.

Så det kanske blir vanligare med fler tjänstemän vid livsmedelsinspektioner i Ludvika framöver. Men ännu befinner man sig långt från en del andra kommuner, konstaterar Christina Wikman. Som i Södertälje, där kommunen har en lista på 20 restauranger och föreningslokaler där kommunala inspektörer inte gör tillsyn utan poliseskort och skottsäker väst, enligt Radio Stockholm.

–Vi har inga maskiner vi kan slå ihjäl oss på, men vi har ändå farliga jobb, säger hon.