"Lärare måste kunna koppla bort ljud"

En ny rapport som Hörselskadades Riksförbund gjort visar att 73 procent av lärarna i lärarförbundet tycker att ljudmiljön är ett problem. Men i skolor där ledningen har kunskap om problemen är oddsen bättre.

Suntliv.nu besöker en grundskola i Haninge utanför Stockholm.  Det är lunchtid och korridorerna är fulla med elever i olika åldrar. I stora hallen utanför matsalen sitter ungdomar runt borden och pratar. Några killar slåss på låtsas. Skrik och prat studsar mellan väggarna. Sorlet är högst påtagligt för den ovana.

Anna-Karin Saar skyndar genom korridoren till nästa lektion. Hon är lärare i hemkunskap och idag har hon en femteklass. När eleverna droppat in i klassrummet och dörren stängs ut mot korridoren och sänker sig lugnet. Allt som hörs är ventilationen från taket och Anna-Karin som berättar vad barnen ska göra den här lektionen.

– Vi ska göra en egen dippsås. Bland kryddor själva och skära upp grönsaker och dippa.

Medan Anna-Karin går igenom hur de ska göra hörs ett mumlande samtal från ett av borden. ”Hur lång är du?” frågar en tjej en annan.  ”Jag är kortast i klassen”, blir svaret. Därefter går de igenom tjejerna i klassen från kortast till längst. Anna-Karin höjer rösten för att fånga deras uppmärksamhet och samtalet dör ut.

Utanför dörren hörs plötsligt prat och buller, men ingen i klassrummet reagerar på det. De har börjat dra ut lådor och plocka fram knivar, skålar och andra köksredskap. Dippsåser ska blandas och grönsaker skäras upp.

– Den här klassen är den tystaste jag har. När jag har åttorna pratar de hela tiden högt, även när jag pratar. Då höjer jag rösten för att bli hörd och så ökar ljudnivån. När vi jobbar har vi ofta musik på och alla pratar, så då är det riktigt livligt här inne.

Ljud ofrånkomligt i skolan

Inne i träsljödssalen på andra sidan korridoren är åttondeklassarna i full färd med att bygga lådor och snickra brickor. Lugnet i hemkunskapssalen känns avlägset. Här inne blandas ljud från sliprondellen med ljud från sandpapper som eleverna gnuggar fram och tillbaka över sina verk. Pratas gör det hela tiden och från olika delar av rummet ropar eleverna rakt ut i luften när de vill att Rose-Marie Eriksson ska komma. Hon är träslöjdslärare och huvudskyddsombud för Lärarförbundet.

– Vi har åtgärdat ljudet i alla klassrum med bland annat absorbenter och gardiner och har dessutom extra ljudabsorbenter i två klassrum där barn med hörselskador går.

Träslöjdslärare, gymnstiklärare och andra som behöver har fått hörselskydd som filtrerar bort farligt ljud, men släpper in prat.

– De är dyra, men jättebra. Idrottslärarna har berättat att de inte skulle kunna vara utan dem. Gympasalen är stor och det går inte att förbättra akustiken mer. Barnen springer och ropar och det kan man inte göra något. Det är så det ska vara på gympan.

Ledningens stöd viktigt

En telefon ringer upprepade gånger. Någon har tagit en tjejs telefon och gömt den. Tjejen letar i lådor och försöker komma åt att leta i kompisarnas fickor.

– Hörrni, sätt igång och jobba, ropar Rose-Marie för att överrösta sorlet.

– Men, vadå, de har ju min telefon, ropar tjejen upprört tillbaka.

Att elever i skolan låter är ett ofrånkomligt faktum. Men ljudnivån i skolan är så bra den kan bli, tycker Rose-Marie.

– Vi fick en ny ledning för tre år sedan och det har hänt mycket positivt sedan dess.

Den nya ledningen är kunnig i arbetsmiljöfrågor och den förståelsen har bidragit till att de också arbetat hårt för att det ska bli bättre för både lärare och elever, säger Rose-Marie.

– Om inte ledningen bidrar så blir det tungt för oss som vill påverka till det bättre. Det tar mycket energi att försöka övertyga en motvillig ledning. Nu har vi kunnat lägga energin på att förbättra istället.

Rose-Marie visar resultaten från den senaste skyddsronden. På frågan om ljudmiljön behöver åtgärdas har det sammanslagna svaret från 70 anställda blivit ett nej. Ett gott betyg för en skola med 550 elever.

Få tar till experthjälp

Att ljudmiljön är ett problem för lärare generellt visar Hörselskadades Riksförbunds nya rapport. 70 procent av medlemmarna i Lärarförbundet störs av röster eller andra aktivitetsljud. Och det gäller inte bara i situationer när elever väsnas. En tredjedel har svårt att höra på möten och sammanträden. 57 procent har svårt att höra vad eleverna säger, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att dialog mellan elever och lärare utgör en väsentlig del av undervisningen i skolan.

Igvild Falkenhaug, informationschef på Hörselskadades riksförbund, säger att det är väldigt olika om man gör något åt problem med störande ljud. Hon berättar att Arbetsmiljöverket gjorde en undersökning för ett par år sedan som visade att få skolor fokuserar på frågan.

– På vissa håll finns eldsjälar, antingen fackliga representanter eller skolpersonal, men skolledningen måste vara med om att fatta beslut om inköp och ta in akustiker med expertkunskap för att det ska få någon riktig effekt.

Hon menar att många som försöker göra något åt ljudproblemen i skolan inte gör på rätt sätt och då blir det inte ett bra resultat heller.

Ljudtolerans en fördel

Inne i hemkunskapssalen har barnen gjort klart sina dippsåser. Grönsakerna ligger uppskurna i skålar och på bordet står tända ljus. Det är dags att njuta av lektionens ansträngningar.

Anna-Karin pratar med eleverna om lite allt möjligt. I den här klassen tycks barnen inte prata i mun på varandra, så Anna-Karin har inga svårigheter att höra vad de säger. Annars är hennes största problem när det gäller ljud att hon försöker lyssna på flera elever samtidigt. En omöjlig uppgift.

– Mitt stora handikapp är att jag inte kommer på att jag inte kan lyssna på tio stycken som pratar i mun på varandra. Ljudnivån har jag sällan problem med. Jag tror att jag har en förmåga att koppla bort ljud. Jag tror att man måste ha det för att kunna må bra när man jobbar som lärare.