Forskare letar orsaker till stickskador
Publicerat:10 juni 2011
Författare:Mats Utbult
Jag var så klantig. Det var den mänskliga faktorn.
Så låter det ofta när vårdanställda först svarar på frågan om varför de råkade ut för en stickskada i arbetet.
–Vi vill se vad som ligger bakom sådana svar, vad det var som ledde fram till en skada, säger forskaren Ann-Beth Antonsson, som leder ett forskningsprojekt om hur man kan förebygga stick- och skärskador i vården.
Tillsammans med två kollegor vid forskningsinstitutet IVL (www.ivl.se) befinner hon sig mitt i ett projekt som startade sommaren 2010 och blir klart vintern 2012. De ska intervjua cirka hundra stickskadade vårdanställda, spridda över landet, som de har fått kontakt med via landstingens infektionskliniker, som undersöker om de blivit smittade. Men för forskarna spelar det ingen roll om de intervjuade smittats eller ej.
– Vi är ute efter att hitta sätt att hindra att skadorna uppkommer och där har alla skadade mycket information om vad som hände före olyckan, oavsett om de smittats eller ej. Alla drabbade har ju också löpt en risk för blodsmitta. Man kan säga att vi håller på med en kvalificerad olycksfallsutredning, där vi vill hitta mönster, se likheter och dra slutsatser. Och vi ser redan nu att det handlar om många olika saker som leder fram till olyckorna, säger Ann-Beth Antonsson.
En sådan sak är den vård som sker hemma hos patienter, som har egna sprutor, det gäller t ex diabetiker bland de äldre. Det är ett exempel på situationer där det kan hända oförutsedda saker. Sådana små detaljer är fascinerande och det är ofta de som blir utgångspunkter för konkreta åtgärder.
EU-direktiv kan ge draghjälp
Projektet finansieras av AFA försäkring och det var faktiskt i diskussioner med arbetsgivarföreträdare, både på privata och offentliga sidan, som idén om det här projektet växte fram. I en referensgrupp sitter representanter för SKL, Vårdförbundet, Läkarförbundet, Kommunal och SKTF.
Det EU-direktiv om blodsmitta och skärskador som man just nu ska omvandla till svenskt regelverk tror hon är en bra öppning, som kan ge en draghjälp. Hon konstaterar att både direktivet och Arbetsmiljöverkets föreskrift från 2005 ställer krav på att bedöma risker och vidta åtgärder.
Men det problematiska är att man inte riktigt får till det när det gäller åtgärder, i alla de fall det inte finns säkerhetskanyler. Principen om att man ska arbeta systematiskt med arbetsmiljön är förstås viktigt, men det måste fyllas med innehåll, med konkreta råd.
Det saknas rutiner för att lära av olyckorna
– Det här är något som vi kan se i många typer av branscher och arbetsplatser: problem lever kvar för att man inte hittar bra lösningar, och finns det bra lösningar så sprider man dem inte. Organisationerna tillåter att man arbetar på fel sätt. Det finns ingen uppföljning av hur man jobbar säkert.
Ett exempel är rutinerna i samband med vårdens stickskador fokuserar exempelvis vad som händer efter en olycka, hur den drabbade ska få hjälp och stöd. Det saknas rutiner för att lära av olyckorna. Men detta är tyvärr ganska vanligt i arbetslivet, konstaterar hon.
Utifrån erfarenheter från liknande projekt inom andra områden räknar man med att åtta till tio typer av skador står för mellan 70 och 90 procent av alla skador och därför blir det viktigt att hitta de vanligaste orsakerna – och då inte svepande omdömen om klantighet och den mänskliga faktorn… Projektet ska leda till förslag om handfasta åtgärder, både tekniska och organisatoriska, som är enkla och billiga att tillämpa i arbetet. Blir det för dyrt får förslagen inget genomslag, konstaterar forskarna.