Sticksäkra kanyler blir allt vanligare i vården. En ny EU-lag kan göra det obligatoriskt att använda dem.
Fler säkra kanyler i vården med lägre priser och EU-lag
Publicerat:13 juni 2011
Författare:Mats Utbult
Lika självklara som skydd på maskiner och hjälmar på bygget måste sticksäkra kanyler i vården bli. Det menar Stefan Lundberg på Vårdförbundet, som konstaterar att på bara några år har de nya, säkra kanylerna blivit både bättre och billigare. Nu kan en EU-lag om stickskador och blodsmitta kan ge viktig draghjälp.
Sedan 2004 arbetar Stefan Lundberg för nollvision att inga vårdanställda ska bli blodsmittade av att sticka sig på kanyler. Blodsmitta i vården började bli ett problem med ”knarkgulsoten”, hepatit B, på 1970-talet. Hiv på 1980-talet gjorde frågan mer dramatisk. Problemet ökade ytterligare med hepatit C, som det ännu inte finns vaccin mot och som är svår att behandla, ofta med stora påfrestningar för patienten. Den kan också ligga oupptäckt under lång tid.
– De anställda kan oftast inte veta om en patient som söker vård bär på någon farlig smitta, så därför måste man iaktta god vårdhygienisk arbetsmiljöpraxis inför alla. Ett stick kan räcka, även om riskens storlek beror på vilket virus och även på hur man sticker sig, säger Stefan Lundberg.
År 2004 gick parterna i vården på EU-nivå samman om att agera mot skärskador och blodsmitta, med bättre förebyggande och uppföljande arbete. Då genomförde Vårdförbundet tillsammans med branschföreningen Swedish Medtech den första större svenska undersökningen, som visade att skadorna var mycket vanligare än vad som framgick i vårdens rapportering. Undersökningen omfattade barnmorskor, biomedicinska analytiker och sjuksköterskor.
– Under en tioårsperiod hade 80 procent av alla stuckit sig någon gång, säger Stefan Lundberg. Vi uppskattade att drygt 40 procent sticker sig varje år. Antalet fall av smittade är få, tack och lov. Men många upplever en stor oro under den tid som går innan de får besked om de blivit smittade.
Utöver Vårdförbundets yrkesgrupper drabbas främst undersköterskor, men också läkare, och transport-, städ- och tvätteripersonal (när kanyler hamnat i sängkläderna). Rapporten blev ett utbildningsmaterial och man arbetade med att öka medvetenheten bland anställda och beslutsfattare.
Människor felar
Om alla alltid skulle följa alla regler kring hantering av kanyler, skulle stickskador och risk för blodsmitta minska högst avsevärt. Men människor felar, inte minst när de är påverkade av tidspress, bekymmer och konflikter.
- Varje människa kan klanta till det närsomhelst och därför ska man eliminera risker i arbetsmiljön om det går – och går det inte, får man sätta skydd på utrustningen, säger Stefan Lundberg.
Han pekar på att farorna med en svarv eller en motorsåg är synliga för envar och därför är det självklart att de har skydd. Det måste nu bli lika självklart med utrustningsskydd på kanyler. Och i hälften av de amerikanska delstaterna är detta redan lagkrav.
– Den tekniska utvecklingen har varit mycket snabb, med säkra kanyler där skydd fälls ut efter att de använts, så att det inte går att sticka sig. De första som kom för tio-femton år sen var klumpiga och dyra. Men de har blivit bättre och priset har sjunkit så att det inte är någon nämnvärd skillnad längre. Och ju fler som köper de säkra alternativen desto billigare blir de.
I höst genomför Vårdförbundet en enkät bland lokalavdelningarna för att få klarare besked om hur de säkrare alternativen slagit igenom runt om i landet. Skillnaderna är stora, så mycket vet man.
Juridisk draghjälp från EU
Jämsides med teknikutvecklingen finns också ett juridiskt spår. Länge har Sverige legat före övriga Europa och inte fått så mycket EU-draghjälp i arbetsmiljöfrågor – men stickskador och blodsmitta kan bli ett exempel på att EU-krav kan bidra till att parterna och staten faktiskt höjer ribban. EU kom 2010 med en EU-lag (eller EU-direktiv som det formellt heter) om arbetet med att förebygga och skydda mot skador som orsakas av vassa föremål.
EU-lagen bygger på ett avtal mellan de europeiska parterna i vården. SKL och facken i vården, som deltog i arbetet med parternas avtal, deltar sedan i maj i år i Arbetsmiljöverkets arbete med att omvandla EU-lagen till nationella regler. Senast 11 maj 2013 måste det vara klart, men förhoppningsvis blir det tidigare. Stefan Lundberg hoppas att EU-lagen ska hjälpa till att få fart på landstingens övergång till säkrare kanyler.
En hel del av innehållet i direktivet finns redan i en föreskrift 2005 från Arbetsmiljöverket som gäller olika mikrobiologiska risker, allt från just blodsmitta till risker vid sågverk eller i avlopp. När verket gav ut den föreskriften var de nya säkra kanylerna inte så bra och billiga, och inte heller så kända. Därför var formuleringarna om skydd inte lika vassa då, som de nu är i EU-lagen. Stefan Lundberg menar att Arbetsmiljöverkets föreskrift inte är tillräckligt tydlig när det gäller arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla stickskyddade produkter om det finns risk för blodsmitta.
– Vi menar att den nya EU-lagen gör att Arbetsmiljöverket kan förtydliga kraven så att arbetsgivaren alltid blir skyldig att tillhandahålla stickskyddade produkter om sådana finns tillgängliga på marknaden, säger han. Arbetet med att tolka och tillämpa EU-lagen har tagit fart våren 2011 och mycket kan komma att avgöras redan under hösten. Än är det förstås för tidigt att säkert säga hur det blir. Men nyss hemkommen från ett EU-möte i Dublin om ”biologisk säkerhet” känner sig Stefan Lundberg uppmuntrad.
Envist arbete med seglivade risker
Den något högre kostnaden för säkrare kanyler har hittills bromsat inköp och användning i vården. Men Stefan Lundberg ser att det också ibland finns ett visst motstånd bland en del anställda, som känner sig ovana och otrygga med nya verktyg, som en snickare som föredrar sin invanda hammare även om den inte är den bästa.
Med träget och envist arbete går det att nedkämpa även seglivade risker. Stefan Lundberg, som sedan 1980-talet har sysslat med vårdens arbetsmiljö, plockar som troféer ur sin bokhylla fram den ena skriften efter den andra, om faror som fack, arbetsgivare, arbetsmiljömyndigheter tillsammans fått bukt med. De har arbetat med kampanjer och ändrat regler och rutiner, ofta i samverkan med forskare.
– På 80-talet var det narkosgasen där vi fick nya föreskrifter om punktutsug sedan forskare visat att gasen kunde påverka graviditet. Sen kom frågan om hur man hanterade cellgifter i behandling av cancer, där anställda ibland handblandade cystostatika. Hade sådana gifter hanterats i kemisk industri hade det varit krav på helmask som skydd. Här kom också nya föreskrifter.
– Vi människor förminskar gärna faror som finns i vår närhet och som vi är vana vid. Så var det för länge sedan med exempelvis strålning, men idag tar alla strålningsriskerna på blodigt allvar. Jag hoppas att vi är på väg dit med blodsmittorisken vid stick- och skärskador.
”Vi tar det här på största allvar”
Ned Carter, arbetsmiljöansvarig på Sveriges kommuner och landsting, har också följt den här frågan länge.
– För kommunerna och landstingen är det inte bra att våra anställda löper risk att bli drabbade av svåra sjukdomar i sitt arbete, så vi tar det här på största allvar, säger han. Vi har deltagit i arbetet på europeisk nivå med avtalet som låg till grund EU-direktivet, och nu är vi med i arbetet att tillämpa det i Sverige.
Han tycker att det är för tidigt att bedöma om det nya regelverket kommer att leda till att landstingen snabbare går över till de nya säkra kanylerna. Han konstaterar att varje landsting gör sina egna bedömningar av hur behoven ser ut.
– Man kommer aldrig runt att det också är en ekonomisk fråga. I det systematiska arbetsmiljöarbetet ingår att göra riskbedömningar och då kan behoven variera. Mycket kan man åstadkomma genom att utbilda och se över rutiner, det handlar inte bara om att köpa en viss utrustning, även om det i många fall kan vara bra. Vårt mål är helt klart att ingen anställd ska komma till skada i arbetet.
– Hur viktigt det här är för oss visas av att vi valt att sitta med i referensgruppen för ett forskningsprojekt vid IVL om de här frågorna, trots att vi är mycket restriktiva mot att delta i referensgrupper. Jag tror att det är enda referensgruppen vi är med i just nu.
Med färre dyra vårdskador
blir den säkra tekniken lönsam
I olika landsting i Sverige diskuterar man att börja köpa in enbart stickskyddade produkter, redan innan EU-lagen om stickskador och blodsmitta har införlivats i svenskt regelverk. Sverige är inte bäst i klassen i EU - Spanien, Irland och Tyskland hör till de länder som ligger före. I en del regioner i Spanien är detta redan ett lagkrav sedan cirka fem år sedan.
Västra Götalands region fick hösten 2010 ett nytt pris som patientföreningen Riksföreningen Hepatit C inrättade för att premiera insatser för att förverkliga nollversionen om att inga i vårdarbete ska drabbas av blodsmitta.
I motivationen förklarade föreningens ordförande Maj Hellström att man ville uppmärksamma att Västra Götalands-regionen genom ett medvetet säkerhetsarbete, där man hade förbättrat rutinerna, utbildat personal och gått över till att använda sticksäkra produkter, hade ”lyckats minimera riskerna för stick- och skärskador och därmed tagit oss närmare vårt mål att dessa skador inte skall förekomma inom vården”.
Det finns ingen samlad offentlig statistik och det varierar mycket mellan landstingen och regionerna när det gäller hur långt man har kommit när det gäller andelen sticksäkra kanyler. Enligt leverantörsbedömningar är det några landsting och regioner som kommit långt i övergången till säkerhetsprodukter, vid sidan av Västra Götaland, Jönköping, Jämtland och fyra landsting i Mälardalen och Dalarna som samarbetar om upphandling. Skåne och andra är på gång inför nästa upphandling.
Vården har kommit längst när det gäller kanyler av den typ som patienten på sjukhus får fastsatt vid en ven, perifera venkanyler, och som ansluter patienten till dropputrustningar och liknande. Varje år använder vården 5 miljoner av den här typen och av dessa är i genomsnitt 60 procent stickskyddade kanyler, enligt leverantörsbedömningar. I de landsting som kommit längst ligger andelen på 80-85 procent. På 5-6 år har priset för de säkra alternativen halverats från 15 till 7.50 kronor och närmar sig nu de traditionella, som under samma tid sjunkit från sex till fem kronor.
Vården använder 33 miljoner kanyler i sprutor, varav cirka 11 miljoner för injektioner och här är priserna betydligt lägre: cirka en krona för sticksäkra mot 13 öre för traditionella. Här är andelen säkerhetsprodukter mycket lägre, under tio procent i snitt enligt leverantörsbedömningar. Även här kan prisskillnaden snabbt minska när det blir större volym på de stickskyddade alternativen.
Institutet för hälsoekonomi i Lund har gjort studier av vårdens kostnader för stickskador, som tyder på att en övergång till sticksäkra produkter kan betala sig rent ekonomiskt.Man räknar med drygt 2.500 kronor i genomsnitt per rapporterad skada.
Det kan bli mer, exempelvis i de landsting som för säkerhets skull sätter in bromsmediciner och annan behandling tills man vet om en stickskadad blivit hivsmittad. En sådan behandling kan för tre månader kosta cirka 50.000 kronor.
Utöver kostnaderna som kan räknas i kronor, finns förstås den oro och ängslan som alla stickskadade och anhöriga drabbas av under utredningstiden. Och varje individ som drabbas av en svår sjukdom i sitt arbete är en för mycket – enligt nollvisionen. |