Kommunerna ger invandrare sämre jobb

Integrationsverkets redogörelse ”Den kommunala sektorn som förebild?” från 2004 visade att invandrare är underrepresenterade i de kommunala jobben. De blir de färre ju högre upp i hierarkin man kommer. Av kommunernas akademiker är nio av tio svenskar, trots att många högskoleutbildade kommer till Sverige. Dessutom var endast en på hundra av tolvtusen kommunala chefer födda utanför Europa.

Det är lång väg att gå för kommunerna innan de har den etniska mångfald som finns i befolkningen, konstaterar rapportförfattarna om de kommunala arbetsplatserna.

Olika syn på invandrare
Kommunernas syn på invandrad arbetskraft varierar över landet. Malmö kommun anställer betydligt färre med utländsk bakgrund än andelen bland innevånarna. Stockholms stad anställer invandrare, men ger dem sämre jobb.

– Tittar man på begreppet exkludering så är allt fantastiskt med Stockholm. Men vi ser att personer med utländsk bakgrund är anställda längst ned i arbetslivets hierarki. De är kraftigt överrepresenterade i LO-jobb inom Stockholms stad, säger Anders Nergaard, sociolog som medverkar i en ny forskarantologi från Arbetslivsinstitutet om diskriminering och storstadens arbetsliv. 

Han menar att för mycket fokus har hamnat på frågan om jobb åt invandrare.

– En stor del av diskussionen kring invandrares roll på arbetsmarknaden handlar om arbetslöshet. Men det finns ett annat slags underordning där personer med utländsk bakgrund skiktas till vissa jobb, förklarar han.

Hans förklaring till diskrimineringen är att kraven på arbetssökande blivit alltför diffusa. Det handlar allt mer om det luddiga ”social kompetens” och allt mindre om formella meriter. Otydligheten ger större utrymme för diskriminering, hävdar Anders Nergaard, efter att ha intervjuat kommunala personal- och avdelningschefer.

Social kompetens oklart
– Under åttiotalet gick man från formella kompetenser, som yrkeskunnande, till vad man kallar social kompetens. Det handlar om trevlighet, noggrannhet, vänlighet… Men vad som framkommer är att ingen riktigt vet hur man mäter dessa värden. Om man sedan lägger till brådska i rekryteringsprocessen och luddiga kravprofiler får man vad jag kallar rasifierad rekrytering.

– Man berättar att de sökande inte passar in, att de ger uttryck för osäkerhet. Sådant som språksvårigheter kopplas till kompetens, och då blir kompetens en utslagningsmekanism.

De invandrare som väl får jobb, får ofta nöja sig med sämre arbetsuppgifter.

– När jag intervjuade personalchefer var det några som lyfte fram att vissa är jättebra på vissa jobb, att en mörkhyad kvinna från Sydeuropa fungerar utmärkt som vårdare i äldreomsorgen – för de kommer från en kultur där man är vana vid att ta hand om varandra. Man binder vissa arbetsuppgifter till en viss kultur och ett visst kön, säger Anders Nergaard, själv mörkhyad.

– Rekryterarna får stort utrymme att rekrytera de personer som de tror passar in. De är vanliga justa människor, inga skinheads eller rasister, och det gör det ännu allvarligare.

Saknar nätverk
Att svensk arbetsmarknad bygger på nätverk missgynnar också invandrare. De som flyttar hit har kvar sina sociala nätverk från barndom, uppväxt  – och ibland även utbildning – i hemlandet. I Sverige hamnar de ofta i invandrartäta områden där de flesta har lågstatusjobb. Därför har de inga nätverk som kan hjälpa dem till akademiska anställningar och chefstjänster.

– Mellan 60 och 85 procent av alla jobb går via personliga kontakter, inte den formella vägen, konstaterar Caroline Tovatt, antropolog och forskare vid Arbetslivsinstitutets tema Arbetsliv i storstad.

Även inom offentlig sektor tillsätts ungefär hälften av alla utlysta tjänster via kontakter.

– Det sker ofta ganska diskret genom att du till exempel har ett vikariat och sedan utlyses en tjänst som passar just dig. Det är inte ovanligt att man skriver sina egna annonser, säger Caroline Tovatt.

Enligt AMS stiger arbetslösheten bland utlandsfödda, samtidigt som den sjunker för svenskar.